SENSATIONERNAS SM-FINAL I STADION

Skiljeheat avgjorde "Brinkens" slutseger 

I ett hopplöst svårt väglag och under otrevligt småregn inför 16 032 åskådare på Stadion och med sensationer på löpande band korades Helge Brinkeback från SMK:s Östgöta-avdelning till svensk speedwaymästare på fredagskvällen. Avslutningen kunde inte blivit mer spännande. Tre förare, Brinkeback, Eskil Carlsson och Linus Eriksson stod samtliga på 12 poäng när de 20 ordinarie heaten var slutkörda.

Ingenting: kan bättre belysa der nye mästaren än redogörelsen for hur skiljeheatet kom till. Brinken vann samtliga sina fyra första heat och ledde skyhögt före konkurrenterna när han skulle göra sin sista körning. Eskil Carlsson var den svåraste heatkamraten, men Brinken behövde bara 2 poäng (eller eventuellt en) för att mästerskapet skulle vara bärgat. Efter första kurvan låg han också på andra plats, och saken tycktes vara klar. Men SM-titeln enbart räckte inte för östgötens aptit. Han ville vinna vartenda heat och ta full poäng. Överdådet straffade sig, och Brinken sladdade omkull. Visserligen kom han snabbt på fötter och fortsatte, men jumboplatsen kom han inte ifrån. Dittills hade Brinkeback ärligt slagit sig till sin höga poängsumma och tagit ledningen helt och hållet genom att han var den för kvällen klart bästa föraren - vi påminner om att han i dessa spalter ungefär vid den här tiden förra året på grund av sin allroundförmåga nämndes som Sveriges främste motorcyklist - men i 20:e heatet hade han tur och behövde den också. Om  nämligen Eskil Carlsson inte missat starten och kommit på efterkälken samt fick se Rune Sörman-der före sig i mål. hade Eskil nått 13 poäng. Därmed hade det aldrig blivit något slutheat. Men så mycket tur unnade alla Stadionåskådarna mästaren.

Två gånger bakom Eskil

Slutheatet är ännu inte färdigrefererat. Eskil hade innerbanan i starten. Brinken stod på mittenbanan och Linus hade oturen att lottas längst ut. Eskil kom först till kurvan och tog ledningen, men man såg genast att det .skulle dra ihop sig till ett av de väldigaste envigen på Stadionbanan. Brinken följde stockholmaren som en skugga och i andra varvet gick han upp på utsidan .av Eskil, smet fränt ner framför Eskils framhjul och tog innerbanan genom Valhalla-kurvan. I nästa kurva höll Eskil kärvt innerbanan och återtog ledningen med en meter. Men ytterligare en gång gjorde östgöten om bravaden i Valhallakurvan. och sedan kom Eskil aldrig tillbaka hur hårt han än kämpade. Över mållinjen gick de tre pristagarna med endast några meter emellan sig. Silvermedaljen gick till Eskil Carlsson och SMK Stockholm, medan Filbyter-kaptenen Linus tog bronsmedaljen.

Resultatet av krocken blev en bräckt ram, och även om Sune genom en fantastiskt snabb reparation hann svetsa skadan. hade han känslan av att inte känna sig säker på den s. k. bågen.

Olle Nygren mötte i sitt första heat Eskil Carlsson och fick slåss på kniven med stockholmaren, som i höll ledningen i två varv. De som observerade Olles sätt att komma förbi Eskil såg en glimt av den verklige mästaren. I tre kurvor efter  varann gick Olle hårt in på innerkanten och irriterade Eskil. När han lockat denne att ligga klistrad intill sargen för att täcka banan susade Olle förbi på utsidan.

I åttonde heatet uppträdde Olle på nytt och visade sig sårbar. Rune Sörmander tog led-ningen, medan  Olle tappade sina glasögon. Under försöken att gå förbi smålänningen fick han ögonen fullsmetade med kolstybb. och när han kom i mål som tvåa var han till 95 procent blind.

Olle Nygrens tredje start blev ännu olyckligare. Brinkeback tog ledningen med Olle närmast bakom sig och Kumla-Fransson på 3:e plats. Under andra varvet satsade Olle för fullt för att komma i kapp Brinken, men farten var lika hård .som banan hal, och Olle hamnade i staketet.

Kullkörningen såg ganska otäck ut, men Olle kom undan utan större skador. Han stannade kvar på Stadion för att bevittna de fortsatta loppen, men efter en timme kände han sig sämre och kördes till Karolinska sjukhuset för att undersökas. Vid midnatt rapporterades från sjukhuset att Nygren "Knappast var skadad".

Kumla-Fransson och "professorn"

Evert Fransson kunde inte uppfört sig mer i överensstämmelse med DN-tipset än han gjorde, blixtrade till i enstaka heat, men höll inte i alla fem heaten. Det var kanske dock ingen som körde så vackert och säkert som Kumlas veteran. Han lägger ner sin maskin mindre än kamraterna, håller den mer upprätt genom kurvorna, men flyter lugnt genom svängarna.

Harry Lundberger gjorde också ett starkt in-tryck. I första heatet slutade han som andra man, men förvisade en av huvudfavoriterna, Linus Eriks-son, till 3:e platsen. Sammanlagt tog han en heat-seger, tre andra- och en tredjeplats efter kör-ningar, där han inte vid något tillfälle såg osäker ut eller trängdes med en kamrat. Lund-berger är en av de förare som mest förtjänar beröm för sin insats.

  Många kullkörningar

Även om det endast var Varg-Olles kullerbytta, som fick publiken att resa sig från bänkarna, var antalet kullkörningar naturligtvis stort på den för kvällen ovanligt hala Stadionbanan.

Motalas elegant Hasse Danielsson var omkull, Kjell Carlsson, som gjorde ett osäkert intryck, störtade två gånger, och Sune Karlsson sladdade omkull i sin näst sista körning. Sunes vurpa hörde till de absolut onödiga. Hans maskin stegrade sig i starten, och han kom sist i väg. Redan på nästa långsida låg han dock tvåa och hade segern inom nära räckhåll, fastän Göte Olsson tillfälligt ledde. Men Sune ville förbi genast, drog på onödigt hårt i halkan och snurrade runt.

Placeringarna

1:a och svensk mästare: Helge Brinkeback, SMK Östgöta. 12 poäng, 2) Eskil Carlsson, SMK Stockholm, 12, 3) Linus Eriksson, Filbyterna, 12, 4) Evert Fransson. MS Kumla, 11, 5) Harry Lundberger, Griparna, och Rune Sörmander Dackarna, l0, 7) Göte Olsson, Kumla, och Sune Karlsson. MS, 9, 9) Gösta Kugelberg, Filbyterna, 8, 10) Olle Nygren, SMK Östgöta, 5 poäng.

Hela listan ser du på Mästerskapssidan.

Favoritfall

I DN:s tips på fredagsmorgonen, där Brinken utpekades som SM-finalens "gubbe i lådan", gissade vi på seger för Varg-Olle och betecknade Sune Karlsson som hans farligaste konkurrent. Sunes chanser var starkt minskade redan då han kom till Stadion. Han hade varit ute för en olyckshändelse. En bil hade bakifrån kört på hans vagn, där tävlingsmaskinen var surrad bakpå.

Vem var mest överraskad jag själv eller publiken?

Sensationsmästaren och nye Stadiongunstlingen i speedway-SM, Helge Brinkeback. f. d. ishockeykämpe, har här nedan för DN:s läsekrets nedskrivit sina synpunkter på sin hittills största idrottsliga framgång.

Jag vet inte riktigt hur jag skall börja - men att jag är glad och tacksam för att jag lyckats bli svensk mästare är ju helt naturligt.

Hade inte väntat mig någon större framgång i detta härda gäng som nu körde i Stadion, men det är ju alltid roligt att få sticka upp. Synd om Olle att han vurpade i vårt heat för han hade väl haft största chanserna att vinna.

Vem som blev mest snopen - Sune, publiken eller jag när jag, vann mitt första heat står i vida fältet. Jag var nog den mest överraskade. När jag sen även lyckades vinna mitt andra heat började jag själv men ännu mer min för kvällen suveräne mek, "marknadsgycklaren" "Stickan" Pramberg att hoppas på en hyfsad placering. Längre vågade jag inte tänka.

Jag åkte väldigt dumt i mitt sista heat mot Eskil då jag gled omkull på min andraplats efter Sörmander, då det faktiskt hade räckt bra att bevaka min position. Kortslutning i skallen. Hade för mig att Eskil hade en poäng mer än jag, varför jag tog onödigt stora risker.

Mina omkörningar av Eskil i skiljeheatet såg kanske lite snåla ut, men det var gott om plats, vilket jag tror att Eskil kan intyga.

Jag vill nu närmast koncentrera mig på Novemberkåsan enär banan på Stadion nu i någon mån liknade de vägar där Kåsan skall dra fram.