Under de sista åren på Ullevi höll sig publiksiffrorna runt 100 personer per match. Där hade dom legat sedan den frivilliga degraderingen till division 2 efter säsongen 1985. Det som klubben behövde var en rejäl uppryckning. Och hur konstigt det än låter så kom den i och med att man blev utkastad från Ullevi.
Göteborgs Kommun hade bestämt sig för att rusta upp Ullevi, som en förberedelse inför det omtalade friidrotts-VM:et. Ut med Kaparna! De är ändå bara i vägen.
Visserligen hade klubbledningen sedan länge diskuterat hur man skulle få till en ny hemmabana. Ullevi var inte riktigt gjord för seriespeedway och man ville helt enkelt köra sina hemmamatcher på en egen bana, som man själv hade kontroll över. Ullevi sköttes av kommunens anställda vilket gjorde att det var kommunen som bestämde om och när det t.ex. skulle bli träning eller inte. Trots detta blev man lite tagna på sängen när vräkningen var ett faktum.
Vad gör man när man har en anrik klubb, ett speedwaylag och många medlemmar. Jo, man hyr naturligtvis in sig på andras banor i andra städer (nåja...). Parallellt läggs så mycket tid som möjligt på att få fram en ny hemmabana i Göteborgsområdet.
Under 1992 och 93 kördes således Kaparnas hemmamatcher borta i Mariestad och Nässjö. Tack vare Örnarnas och Nässjös goda vilja undvek klubben nedläggning, den gången...
Det hela gick till så att klubbens medlemmar gjorde alla förberedelser i Göteborg. Kokade kaffe, bredde smörgåsar, ordnade sponsorer och allt annat som behövdes. Samling i god tid utanför Ullevi för gemensam färd till den bana som gällde för dagen. Detta gjordes både för match och träning. Trots detta överlevde klubben. Vi, dagens medlemmar, är skyldiga de dåvarande medlemmarna, som stod ut, ett stort tack. TACK! På något sätt känns det som om vi medlemmar har blivit lite bekvämare med åren!?!? Vi alla tar för givet att allt skall fungera och att banan ligger där den ligger.
Första året utan egen bana kördes matcherna som sagt i Mariestad. Publiksnittet höjdes. Det blev klubbens bästa på 6 år. Trots att matcherna kördes närmare 20 mil från Göteborg. Givetvis var det mest folk från Skaraslätten i publiken, men ändå. Året efter var det Nässjö som gällde och även här ökade publiksnittet. Rent sportsligt höll klubben till i dåvarande division 1.
Av de 7 hemmamatcherna -92 vanns 5, medan 1 slutade oavgjort. Den enda förlusten kom mot Smederna. Det blev ingen liten förlust heller, det blev storstryk, 28-50! 1993 vann Kaparna 5 av 7 matcher hemma i Nässjö. De två förlusterna kom mot Dackarna och Valsarna. Dackematchen kördes inför storpublik, 316 personer...
Man undrar om Peter Karlsson verkligen hade gått till Kaparna inför 1998 om inte Kaparna hade kört sina hemmamatcher på hans dåvarande hemmabana 1992 Det är ju naturligtvis bara en stilla undran. Men ändå.
Ett första embryo till elitserielag var fött. Satsningen byggdes kring Kenneth Nyström och Jens-Henry Nielsen. Kenneth hade kört i flera år för Örnarna och Vetlanda men hade bestämt sig för att ”komma hem” till Göteborg 1991. Under åren på bortabana fanns också Jan Andersson i Kaparnas laguppställning. Jans karriär avslutades efter 1994-års säsong.
Parallellt med seriekörningen förhandlade klubbledningen med Göteborgs Kommun om att få ekonomiskt stöd, och tillgång, till mark för att bygga en egen bana. Efter många turer dök en mosse upp ute vid Skandiahamnen. De närmaste jublade, samtidigt som resten skrek i kör: ”Det kommer aldrig att gå att bygga en speedwaybana där!”.
Utan att ta någon som helst notis om de kraxande olyckskorparna så började de närmaste jobba med den nya banan. Planen var att Kaparna skulle göra hemmadebut på Arendalsbanan i april -94. Byggarbetet drog ut på tiden. Snart insåg klubben att det vore bäst att skjuta upp hemmapremiären till efter sommaren.
Svemo och berörda klubbar kontaktades. Var det möjligt att flytta vårens matcher till hösten? Svaret blev ett blankt nej. Vad göra? Same procedure! Hemmapremiären kördes borta i Nässjö.
Smygpremiären hemma på Arendal gjorde Kaparna 13:e juni -94. Storseger mot Griparna med 60-30 inför 295 personer. Kenneth Nyström satte det första banrekordet på 64.6. En tid som dagens Gastförare ligger på.
Den officiella invigningen av Arendalsbanan skedde 3 dagar efter smygpremiären. Motståndare var svenska U21-landslaget. Matchen slutade oavgjort, 45-45. Lite drygt 1100 personer blev den smått fantastiska publiksiffran.
Man skall ha klart för sig att det som 1994 var Arendalsbanan var egentligen inget mer än själva banan med staket, depån, "Stora Holm"-huset och en liten ”läktare” i första sväng. I kurvorna och utefter andrarakan fanns inga publikplatser överhuvudtaget. Där fanns inte ens några vallar. Mycket har hänt sedan dess!
Sportsligt gick det ganska bra för Kaparna. Samtliga hemmamatcher vanns ganska enkelt. T.o.m. träningsmatchen mot Vetlanda slutade med hemmaseger. Publiksnittet stannade på närmare 300 personer. Ca 4 gånger högre än de sista åren på Ullevi. Fantastiskt. I alla fall lite fantastiskt
Under året blev Nyström av med banrekordet till Magnus Damberg. Svaret från Kenneth kom några veckor efter Dambergs rekordnotering.
Inför 1995 beslutade klubben sig för att prova att flytta hemmamatcherna från kl 19.30 till 19.00. Alltså en tidigareläggning av matcherna med en halvtimma. Detta skulle visa sig vara ett felaktigt beslut. Publiksnittet sjönk rejält. Från närmare 300 personer -94 till lite drygt hälften -95.
På banan gick det bättre. Kaparna vann nästan alla matcher på Arendal. Första förlusten kom mot Dackarna (nuvarande Luxo Stars).
Örnarnas Peter Karlsson visade för första gången upp sig för Arendalspubliken i samband med SM-kvalet i juli. Banrekordet rök naturligtvis all världens väg. Peter vann före broder Mikael. På tredje plats kom en f.d. Kapare, Anders Kling. Kling körde i Kaparnas Elitserielag i början av 80-talet (Sonen heter Ricky och gör i år debut på stor cykel).
Nu började den riktiga satsningen för att ta steget upp i Elitserien. Viktiga pusselbitar för att klara steget upp blev bl.a. Charlie Gjedde och en viss australier vid namn Sullivan... Mer om det vid ett senare tillfälle.