| Saxat ur Ventilen nr 3 2000 - skrivet av Roine Lundström och Thomas Lind | |
| Den 27 november 1923 samlades ett antal distingerade herrar i Coldinuordens festvåning på Vasagatan i Göteborg. Deras ärende i var att bilda en motorcykelklubb, då motorcykeln vid den tiden hade kommit att bli ett viktig fortskaffningsmedel för främst välbärgade herrar. Mycket tidigt hade man kommit på att motorcykeln lämpade sig mycket bra för att mäta den manliga förmågan att komma först. Begreppet racing är därmed lika gammalt som motorcykeln. | |
| Resultaten från det första sammanträdet | |
|
Det första man gjorde vid detta första sammanträde var att utse en styrelse som kom att få följande j samman sättning: Ordförande Tillsyningsman Axel Segerblad Vice ordförande Järnvägstjänsteman Nils Ålholm Sekreterare Kontorist Lennart Svensson Vice sekreterare Handlande Eskil Öhberg Skattmästare Herr Axel Ericsson Vice skattmästare Disponent Ivan Olsson Klubbmästare Herr Edvin Devrang Ledamöter Handlande Gösta Floren Handlande Cari Andréasson Suppleanter Köpman Knut Hagström Ingenjör Sven Carlsson |
Styrelsens sammansättning avspeglar med all tydlighet att motorcykelåkning var någonting som bara den mer bemedlade delen av befolkningen kunde ägna sig åt. Bland de första besluten den ny- i valda styrelsen fattade var att bestämma föreningens namn som blev « Göteborgs Motor Cykel Klubb med förkortningen GMCK. Ett annat tidigt beslut som styrelsen fattade var att kvinnor inte skulle äga rått att bli medlemmar i föreningen. Detta var med all sannolikhet en reaktion mot att kvinnorna två år tidigare hade fått röstrått efter en hård politisk strid. Vid detta första sammanträde tillsatte man också en kommitté, vars främsta uppgift var att ta fram förslag till mössmärke, nål och vimpel. Man tillsatte också en tävlingsstyrelse med uppdrag att komma ned förslag till en tävling redan i januari. I samband med tillsättandet av tävlingskommittén vädjade förslagsställaren Herr Öhberg till de närvarande att bidra med 1 krona per man till en tävlingsfond.
|
|
Andra styrelsesammanträdet Vid det påföljande mötet diskuterades de föreslagna märkena livligt och slutligen kunde man också komma överens. Under samma möte framlade klubbmästaren ett förslag till ett leve för klubben vilket godkändes och fastställdes. Ett problem som ansågs stort på denna tiden var alla hästfordon som inte hade något ljus. Därför beslöt styrelsen att man skulle sätta samman en skrivelse till Länsstyrelsen om anbringande av ljus på hästfordon. Snabb start på verksamheten I början av 1924 beslöt man att varje söndag då vackert väder är rådande klubbens medlemmar skulle samlas kl. 9 f.m. vid Slussplatsen för ordnande av eventuell utflykt. Klubbens första tävlingsarrangemang var en vinterorienteringstävling som kördes på två olika banor, solomaskinerna körde Göteborg-Borås-Alingsås-Göteborg medan, sidvagnarna körde Göteborg-Borås-Vårgårda-Alingsås-Nol-Göteborg. I soloklassen vann Gottfrid Johansson och i sidvagn Edvin Andersson. Av de elva startande kom endast sex ekipage i mål. Bland de ekipage som tvingades bryta märktes ordförande Axel Segerblad som i trakterna av Vårgårda hamnade i ett staket efter en vådlig vurpa. I detta sammanhang bör tilläggas att Axel Segerblad tillhörde en av de allra främsta sidvagnsförarna. Redan i februari 1924 arrangerade klubben sin andra tävling. Den ägde rum på isen utanför restaurangen i Långedrag Där hade man anlagt en kilometerlång sandad bana. Intresset var mycket stort för tävlingen som lär ha blivit en verklig succé. Hela 43 tävlande hade anmält sig. Hur många som kom till start och hur många som sedan kom i mål är dock inte helt klarlagt. Cirka 3 000 göteborgare hade letat sig ut till stränderna ute vid Långedrag för att beskåda och beundra dessa män med sina fantastiska maskiner. Resultaten från tävlingen är inte kända. |
|
Att parkera bilen vid banan kostade 50 öre vilket inte ansågs för mycket, mer
anmärkningsvärt är väl att det kostade 30 öre att åka tåg från Centralstationen
ut till banan och att parkering inne vid stationen var gratis.
Parkeringsproblematiken var stor med en väldigt trång utfart. Den gående
publiken löpte stora risker efter tävlingarna vid utpasseringen eftersom man var
tvungen att passera genom som grind som bilarna.
Redan 2 år senare, 1936, arrangerade GMK den första SM-finalen i jordbana.
Svenska mästare blev Torsten Sjöberg i 500 cc och Hans Larsson i 350 cc.
De första åren kördes 4 tävlingar om året vilket ansågs vara några för mycket,
så åren före kriget körde man endast 2 tävlingar per år. 1939 ansåg man sig inte
längre ha råd att fortsätta arrangera tävlingar på Sävedalen, fastän den erbjöds
att köpa markområdet, men priset var 100.000 kronor.
Under kriget användes kolstybben och banan blev mer eller mindre oanvändbar.
Efter krigsslutet började man planera för att återuppliva banan igen. Ett
femårskontrakt tecknades med fotbollsalliansen och arbetet med att återställa
banan i körbart skick påbörjades. Kostnaderna för att få banan i körbart skick
var mycket höga, ca 20000, men man lyckades i alla fall få den klar och körde
återinvigningen 19 maj 1946.