Av Roine Lundström
| Under de sista åren på
Ullevi höll sig publiksiffrorna runt 100 personer per match. Där hade dom legat
sedan den frivilliga degraderingen till division 2 efter säsongen 1985. Det som
klubben behövde var en rejäl uppryckning. Och hur konstigt det än låter så kom
den i och med att man blev utkastad från Ullevi. Göteborgs Kommun hade bestämt sig för att rusta upp Ullevi, som en förberedelse inför det omtalade friidrotts-VM:et. Ut med Kaparna! De är ändå bara i vägen. Visserligen hade klubbledningen sedan länge diskuterat hur man skulle få till en ny hemmabana. Ullevi var inte riktigt gjord för seriespeedway och man ville helt enkelt köra sina hemmamatcher på en egen bana, som man själv hade kontroll över. Ullevi sköttes av kommunens anställda vilket gjorde att det var kommunen som bestämde om och när det t.ex skulle bli träning eller inte. Trots detta blev man lite tagna på sängen när vräkningen var ett faktum. Vad gör man när man har en anrik klubb, ett speedwaylag och många medlemmar. Jo, man hyr naturligtvis in sig på andras banor i andra städer (nåja...). Parallellt läggs så mycket tid som möjligt på att få fram en ny hemmabana i Göteborgsområdet. Under 1992 och 93 kördes således Kaparnas hemmamatcher borta i Mariestad och Nässjö. Tack vare Örnarnas och Nässjös goda vilja undvek klubben nedläggning, den gången... Det hela gick till så att klubbens medlemmar gjorde alla förberedelser i Göteborg. Kokade kaffe, bredde smörgåsar, ordnade sponsorer och allt annat som behövdes. Samling i god tid utanför Ullevi för gemensam färd till den bana som gällde för dagen. Detta gjordes både för match och träning. Trots detta överlevde klubben. Vi, dagens medlemmar, är skyldiga de dåvarande medlemmarna, som stod ut, ett stort tack. TACK! På något sätt känns det som om vi medlemmar har blivit lite bekvämare med åren!?!? Vi alla tar för givet att allt skall fungera och att banan ligger där den ligger. Första året utan egen bana kördes matcherna som sagt i Mariestad. Publiksnittet höjdes. Det blev klubbens bästa på 6 år. Trots att matcherna kördes närmare 20 mil från Göteborg. Givetvis var det mest folk från Skaraslätten i publiken, men ändå. Året efter var det Nässjö som gällde och även här ökade publiksnittet. Rent sportsligt höll klubben till i dåvarande division 1. Av de 7 hemmamatcherna -92 vanns 5, medan 1 slutade oavgjort. Den enda förlusten kom mot Smederna. Det blev ingen liten förlust heller, det blev storstryk, 28-50! 1993 vann Kaparna 5 av 7 matcher hemma i Nässjö. De två förlusterna kom mot Dackarna och Valsarna. Dackematchen kördes inför storpublik, 316 personer... Man undrar om Peter Karlsson verkligen hade gått till Kaparna inför 1998 om inte Kaparna hade kört sina hemmamatcher på hans dåvarande hemmabana 1992 Det är ju naturligtvis bara en stilla undran. Men ändå. Ett första embryo till elitserielag var fött. Satsningen byggdes kring Kenneth Nyström och Jens-Henry Nielsen. Kenneth hade kört i flera år för Örnarna och Vetlanda men hade bestämt sig för att ”komma hem” till Göteborg 1991. Under åren på bortabana fanns också Jan Andersson i Kaparnas laguppställning. Jans karriär avslutades efter 1994-års säsong. Parallellt med seriekörningen förhandlade klubbledningen med Göteborgs Kommun om att få ekonomiskt stöd, och tillgång, till mark för att bygga en egen bana. Efter många turer dök en mosse upp ute vid Skandiahamnen. De närmaste jublade, samtidigt som resten skrek i kör: ”Det kommer aldrig att gå att bygga en speedwaybana där!”. Hur det gick kan du läsa Arendalstiden 1994 - 2006 |