Red.: Du har ju varit medlem i GMK sedan 1960 har det berättats mig, men ändå har Du en oerhört lång erfarenhet av GMK och dess historia. Det är egendomligt att Du har endast tillhört klubben under 22—23 år men är så väl förtrogen med GMK´s historia under hela dess 60-åriga tillvaro, hur kan det komma sig?

R. L.: Det kommer sig därav att från början hade vi en allians mellan GMF och GMK och där satt jag med i styrelsen sedan slutet av 1940-talet och då hade jag ju med GMK:are att göra i ett trevligt samarbete. Denna styrelse kan man säga verkade såsom ett brödrasällskap genom att hälften av styrelsen kom från GMF och den andra hälften från GMK. Detta fungerade väldigt bra.

Red.: Utan att fördjupa oss så mycket i denna s. k. alliansen så tycker jag mig ha förstått att GMK egentligen inte bildades den 23 november 1923 för då existerade den faktiskt inte. Därför skulle jag vilja fråga Dig, när antogs egentligen GMK´s namn?

R. L: Jag tror att från början hette det Svenska Motorklubben eller något liknande och de höll då till i Otterhall och det var en utbrytning från alliansen både av GMF och denna Svenska Motorklubben som åstadkom att man tog sig namnet GÖTEBORGS MOTOR KLUBB. Vid ett senare tillfälle längre fram slog sig GMK tillsamman med MAG som uttytt betydde Motor Amatörerna Göteborg och då fick man heta GMSK alltså Göteborgs Motorsport Klubb, emellertid förekommer endast GMK såsom initialer idag.

Red.: Det är med andra ord en rätt brokig historia - bara namnfrågan - som är rätt svår att reda ut. Än idag finns det medlemmar från MAG som tillhör GMK alltså?

R. L.: Ja, det är riktigt. Sigge Peterson och likaså Eric Jacobsson kommer från MAG. Det fanns också en medlem som hette Strömberg, som genom en kupp kan man säga fick den gamle ordföranden Malte Blohm avsatt och blev därefter själv ordförande. Men hans saga blev ganska så kort.

Red.: Efter vad jag har kommit underfund med, så hade GMK tidigare ett ursprung som man inte riktigt är säker om för jag har sett på sekretariatet en del gamla skrifter från ett mycket tidigt jubileum - jag tror det var 10-årsjubiléum och det omfattar en rätt lång historia framöver, varför den måste vara framtagen på ett mycket senare stadium. T. o. m. Ragnar Lindströms namn förekommer i denna jubileumsskrift. Det framgår vidare från samma skrift att man hade många discipliner som man sysslade med, både bilsport och motorcykelsport.

R. L.: Ja, det är riktigt. Man körde orienteringstävlingar både för bil och motorcykel. Vi har ju en gammal kämpe, Henry Åkesson, som ännu är medlem i GMK och har kört ett otal orienteringstävlingar både i Sverige och utlandet.

Red.: När kom Du första gången in i klubbsammanhang såsom medlem, oavsett vad föreningen vid det tillfället hette?

R. L.: Jag tror att det var 1946 och då kom jag omedelbart in i styrelsen genom att alliansen bildades. Jag stod då inskriven såsom medlem i GMF. Medlem i GMK blev jag först 1960 samtidigt som jag då gick ur GMF.

Red.: För att få den riktiga bilden så bör man väl då säga så här, att Du faktiskt har varit medlem sedan 1946, ty både GMF, MAG och GMK faktiskt emanerar från alliansen som var den stora sammanslutningen på den tiden och härifrån utgick sedan de olika klubbarna för sin speciella verksamhetsutformning.

R. L.: Ja, det är alldeles riktigt. Vid den tidpunkten bestod styrelsen av gamla kända GMK-medlemmar. Malte Blohm var ordförande, Sven Bergenheim var sekreterare och Sten Ranås var kassör. Själv hade jag befattningen som personalchef och svarade dessutom för reklam och annonser. Sedan 1960 har jag upprätthållit befattningen såsom GMK´s revisor intill förra året, då jag tyckte det kunde vara tid att släppa fram yngre förmågor.

Red.: Hur är Ditt intryck av GMK´s utveckling om Du ser på det med revisorsögon hur har då den ekonomiska situationen tett sig fram till våra dagar?

R. L.: Det är ju väldigt svårt att lämna en koncentrerad redogörelse på dessa korta minuter, men så mycket kan jag väl säga att ekonomin har ju i stort alltid varit ganska knal fram till tiden då VM-finalerna tog sin början i mitten av 60-talet. Då började ju pengarna att strömma in i tal som vi inte tidigare var vana att handskas med. Men dessa pengar gick i gengäld åt att driva serieverksamheten inom speedway och den övriga verksamheten inom klubben. För det var ju i regel några år mellan varje VM. En sak måste vi dock ha klart för oss, att verksamheten i stort har varje år gått med förlust och då tänker jag närmast på de oerhörda summor som seriekörning i speedway kostade och alltjämt kostar. Det har ju som regel rört sig om upp mot 100.000:- kr att driva en serie varje år.

Red.: Tycker Du som revisor att man handhaft den ekonomiska situationen efter väl valda mönster och i god ordning?

R. L.: Ja, jag kan bara säga så här att skulle man driva det här som ett företag, då hade man fått underbetyg. Det går inte att driva en verksamhet så. Det har varit så att denna serietävling som köres årligen har ju dragit fruktansvärt mycket pengar och det i sin tur beror till stor del på att det är ju sagolikt oekonomiskt att köra på ULLEVI. Vi har ju ingen egen bana trots allt. Vi har letat i över 30 år efter att finna ett lämpligt område, fått myndigheternas välsignelse och ett mer eller mindre passivt stöd. Det största hindret har väl varit att "miljöolägenheter" alltid i sista änden satt stopp för vidare framfart.

Red.: Men innan vi går in på denna fråga närmare, skulle jag vilja ännu en gång knyta an till den ekonomiska frågan. Har de sittande styrelserna under årens lopp varit ekonomiskt tänkande? Har dom exempelvis sett det här som ett affärsdrivande företag och har de haft den bilden klart för sig eller har det varit människor som inte haft sinne för ekonomisk utveckling?

R. L.: Ja, jag kan väl säga så att det har ju varit helt normala människor varav en del har haft egna företag och andra har varit anställda men faktiskt haft siktet inställt på att göra sitt allra bästa efter förmåga och tillgångar. Men utgifterna har inte i de flesta fall stämt mot inkomsterna. Det har med andra ord inte varit lönande att driva speedwaysport. Härtill kommer att Göteborg är en särdeles svår stad att driva sport i. Jag tror att vilken annan plats som helst i landet kan man köra motorsport och även tjäna pengar, men inte i Göteborg.

Red.: Vad kan det ha berott på, att man trots relativt stora inkomster, inte fått ett enda öre över på 7 VM-FINALER utan istället måste konstatera att idag är kassan mer än knapp?

R. L.: Jag är väl inte rätte mannen att svara på den frågan, men jag vågar mig på att konstatera, att anledningen emanerar från som jag förut sa, seriespeedwayen. Skall man klara sig bra i serien då måste man ha bra förare och skall man ha bra förare så skall man ha bra med pengar för det är vad det kostar. Vi har ju engagerat "stjärnor" under årens lopp och vi har haft 2 - 3 åt gången ibland, t.o.m. de allra bästa vid tillfället.

Red.; Men det finns ju en bestämmelse i SVEMO-reglementet som säger att så eller så mycket skall en förare ha rätt att få som ersättning. En viss summa som startersättning och en viss summa som poängersättning och en viss summa som milersättning - reseersättning. Håller man sig inom de ramarna så skall man väl inte behöva tala om några stora svindlande summor för förarersättningar. Har funktionärsstaberna kostat några stora pengar?

R. L.: På den senare frågan kan jag svara omedelbart ett entydigt NEJ. Ty vad beträffar funktionärerna så ställer de samtliga upp helt och hållet frivilligt och utan någon som helst ersättning. Men att förarna kostar pengar, ja, de har ju stora utgifter och man kan väl även säga att de blir så småningom mer eller mindre halvproffs. Många av våra förare går ju helt in för denna sport och gör inget annat och då är det ju självklart att de måste ha betalt så att de kan existera någorlunda drägligt. Men det är klart att skall man köra efter SVEMO:s bestämmelser, ja, det går helt enkelt inte.

Red.: Men GMK har ju visat att det går att köra efter SVEMO:s bestämmelser. Trots att man har tre av Sveriges bästa speedwayförare, så betalas inte ett öre ut, utöver bestämmelserna.

R. L.: Ja, men då måste de i så fall bli sponsrade på ett eller annat sätt, ty de klarar sig helt enkelt inte.

Red.: Det var just det jag avsåg att få fram, ty det är ju det som är det viktiga. Men är det då å andra sidan vettigt och är det ansvarsfullt att handskas med pengar på det sättet, att för att få bra förare man överbetalar en del. Är det riktigt med hänsyn till klubben och här kommer vi tillbaks till styrelsens befogenheter. Har de rätt att över huvudet på medlemmarna sitta och bestämma om förarnas ersättningar. Ty jag kan näppeligen tänka mig att medlemmarna vid något tillfälle har blivit tillfrågade eller ens har en aning om vad resp. förare har för ersättning.

R. L.: Det var kluriga frågor det och jag måste tillstå att det är svårt att svara på. Men vi är väl medvetna om att vad en förare har betalt, det är en uppgörelse mellan föraren och styrelsen helt konfidentiellt. Det är djungelns lag som regerar "kan man inte betala så har man ingen eller rättare får man ingen förare".

Red.: Hur ser Du på detta i Din egenskap av revisor, har Ditt samvete sviktat för Dig vid något tillfälle när Du har "tittat över" räkenskaperna och sett vart hän det har barkat?

R. L.: Vi revisorer har ju vid varje revision då vi sett dessa stora utgifter, påtalat detta och samtidigt uppmanat till sparsamhet. Vi har förordat investeringar av annat slag istället. Och vid varje tillfälle så har styrelsen lovat att man skulle rätta sig efter de propåer vi lagt, men vid nästa revision så har det varit likadant igen. Styrelsen känner förmodligen sig tvingad att handla på det sätt som skett, ty förmodligen så har de väl inget annat val för att kunna driva det runt för säsongen. Men jag vill påpeka en sak som är mycket väsentlig i detta sammanhang och det är att vare sig att vara styrelsemedlem eller revisor i en förening av vår karaktär, det är då sannerligen inte någon avundsvärd uppgift. Ty styrelsen har väl en press på sig från förarnas sida för att inte tala om trycket utifrån. Och revisorerna, ja, de kan bara påtala och uppmana till sparsamhet.

Red.: Är det förenligt med stadgarna att först ge reprimander eller påpekande och anvisningar om hur man sköter ekonomin och därefter ge samma styrelse full ansvarsfrihet?

R. L.; Ja, som jag förut sade, så kan revisorerna endast ge påpekanden och uppmaningar om sparsamhet. Men skulle inte revisorerna tillstyrka ansvarsfrihet så kan ju årsmötet ändå göra detta.

Red.: Om vi nu skulle lämna ekonomin därhän efter Din uttömmande redogörelse så skulle jag vilja taga upp en annan fråga som är mycket väsentlig för all sportutövande och det är förhållandet till tidningspressen. Har förhållandet varit gott och tillfredsställande?

R. L.: Ja, på sin tid hade man i Göteborg en tidning som hette Aftonposten. Där fanns en skribent som hette Egon Reimertz och han var huvudsakligen motorskribent och jag vill säga att han skrev verkligen om speedwaysporten allt vad han förmådde och gjorde på så sätt stora och oförglömliga tjänster åt vår motorcykelsport i allmänhet och speedwaysporten i synnerhet. Så honom är vi mycken tack skyldig. Men så lades tidningen ner och Egon Reimertz övergick till Göteborgs-Posten och där hade man ett ganska så svalt intresse för speedway, ty där handlar det huvudsakligen om fotboll eller ishockey. Motorsporten verkar att vara helt bannlyst i deras spalter. Det skylldes alltid på plastbrist och speedwaysporten var alldeles för liten för att inrymmas i deras förnämliga utgåva.

Red.: Du gör faktiskt här ett konstaterande som man ofta möter ute i den allmänna diskussionen om pressens insats för speedwaysporten. Och jag har själv många gånger upplevt det tragiska i att referaten har varit knapphändiga om ens omnämnda i G-P, just p.g.a. vad de själva kallar för platsbrist. Men har det bara hänt att någon eller några förare har haft vänligheten att "köra huvudet i planket", då har hela situationen förändrats, ty då har det plötsligt blivit gott om plats t.o.m. på första sidorna, varför man många gånger undrar om pressen är där uteslutande för att avvakta att något skall hända. Det verkar som om man var mer intresserad av det som händer kring tävlingen än själva tävlings- och sportutövandet. Jag undrar ibland om speedwaysporten är en uddasport.

R. L.: Ja, det måste nog sägas. Det är ju rasande många som inte ens vet vad speedway är för något.

Red.: Kan det bero på att GMK inte marknadsför sin produkt tillräckligt?

R. L.: Jag tror inte att man kan beskylla GMK för det men motorsport i Göteborg det är inte populärt annat än i VM-sammanhang. Och det är ju inte gott för klubben att marknadsföra sig om man inte har pressen med sig. Den enda chansen för oss att marknadsföra oss i tidningarna det är genom att köpa annonser och det har vi inte råd med. Det kostar ju fruktansvärda pengar att annonsera idag. Men ändå så tror jag fullt och fast på att enda sättet att skapa goodwill för motorsporten i Göteborg det är att skaffa pengar för mer annonsering i tidningarna och ävenså att affischera effektivt. Men idag är det ju knappast en plats i Göteborg med omnejd som är tillåten att sätta upp en affisch på. Men detta till trots. GMK skall inte bara fylla 60 år den skall fortleva minst lika länge till det är min fasta övertygelse. Vi måste finna ut nya vägar att nå ut till våra supporters.

Red.: Här tackar vi Ragnar Lindström för vårt samtal och instämmer I hans slutord att GMK skall fortleva och att vi måste finna ut nya vägar och sätt att marknadsföra oss.