Efter att Kaparna blev utslängda från Sävedalsbanan 1958 började ett febrilt arbete för att hitta en plats för en ny bana i Göteborgsområdet. Nya Ullevi hade invigts samma år och GEMA planerade att arrangera internationella tävlingar på arenan. GEMA var däremot motståndare redan från början att förlägga seriematcherna där. Trots detta gjorde man några försök på Nya Ullevi. GEMA stod för Göteborgs Motorallians och var arrangören av speedway i Göteborg. GMK ingick som en av tre motorklubbar i alliansen.

Sista året på Sävedalen hade publiksiffrorna dalat till ca 1400 personer och man var rädd att det skulle bli ödsligt på den nya arenan. Det fanns dock de som starkt argumenterade för att flytta seriespeedwayen till Nya Ullevi, speedwayen skulle få ett rejält uppsving trodde man om man flyttade verksamheten till centrala stan.

Den första seriematchen på Ullevi drog ca 3500 personer vilket var långt under vad optimisterna hade hoppats på. De flesta i GEMA insåg att det, av ekonomiska skäl, inte skulle gå att köra matcherna där. Resterande hemmamatcher under -59 kördes därför i Vetlanda och i Överlida. Detta var också ohållbart, både ekonomiskt och sportsligt, i längden om klubben överhuvudtaget skulle överleva.

1960 gjordes det åter några försök att köra på Ullevi. Årets tre första matcher drog endast ca 2000 personer per match. Inte heller detta var ekonomiskt försvarbart. Varpå den sista hemmamatchen för året flyttade till Vetlanda.

Under tiden detta pågick kämpade GEMAs företrädare med att försöka ordna en egen permanent bana som passade för ändamålet. Förhandlingar pågick ständigt med Göteborgs Kommun och olika markägare. Oftast föll de olika alternativen på att det fanns bebyggelse i närheten eller att det skulle bli för dyrt att förvandla det aktuella området till en speedwaybana.

Efter mycket om och men lyckades man komma överens med Lindome kommun om att bygga en bana runt fotbollsplanen på Lindevi strax utanför Lindome samhälle.

Även om inte alla var överförtjusta i den geografiska placeringen av banan så var de flesta i alla fall överens om att det var bättre med en bana en bit utanför stan än ingen bana alls.

Den officiella invigningen skedde 8:e juni 1961. På programmet stod Allsvensk speedway mellan Kaparna och Dackarna plus en speedcar match mellan Göteborg och Stockholm. Speedcar var en tidig form av go-kart som kördes på speedwaybanor.

"Vi tror ej heller att vi säger för mycket när vi påstår att Lindome motorbana, som är specialbyggd för speedway, kommer att bli en av de allra bästa här i landet. När banan hunnit sätta sig och underlaget blivit halt, ja då har vi nått vårt mål - målet att kunna bjuda svenska och utländska förare en ypperlig specialbana för speedwaysport".

Just delen om "en av de allra bästa banorna i landet" var det många som tvivlade på under de kommande åren. Många förare tyckte att banan var alldeles för smal och väldigt gropig och svårkörd.

Fördelen för hemmalaget var uppenbar. Efterhand som Kapar-förarna lärde sig att bemästra svårigheterna blev laget mer svårslaget än någonsin på hemmabana. Visserligen hade Sävedalen också varit svårkörd och de gästande förarna fruktade Lindome minst lika mycket som man hade fruktat Sävedalen.

Banan blev snabbt känd för att bjuda på väldigt få omkörningsmöjligheter.

Påföljden blev att Kaparna i stort sett vann alla matcher på Lindome medan man hade det klart svårare på bortabana. Endast sex matcher förlorades på Lindome. Fyra av förlusterna kom mot Getingarna.

På våren 1967 gjorde laget en träningsturné i England. Här ovan syns stående: Bengt Brannefors, Bosse Magnusson, Kent Carlsson och Uno Olsson; knästående: Dick Svensson, Karl-Erik Andersson och Claes Löfström.

Lindomebanan var troligen först i landet med att prova handicapspeedway. Detta berodde på att det pågick diskussioner om att försöka jämna ut matcherna. De bästa förarna i landet ansågs lite väl överlägsna och därför ville man ge de bästa förarna lite olika tillägg. Beroende på vad de bästa förarna hade gjort för resultat tidigare så fick man 10, 20 eller 30 meters tillägg. Detta gick till så att man startade 10, 20 eller 30 meter bakom starttejpen. Oerhörda diskussioner pågick om detta. April-skämt? Nej, inte alls. Systemet infördes senare men togs efter några år bort av naturliga skäl. Det skulle vara intressant att delta i en sådan debatt i modern speedway...

Under de sista åren blev det allt svårare att få banan godkänd för speedway p.g.a. att säkerhetskraven efterhand skärptes. Då som nu var klubbens ekonomi hårt ansträngd vilket gjorde att det inte fanns några pengar till att göra nödvändiga förändringar. Därför fick man leva med hotet att inte få banan godkänd under de sista åren. Dessutom hade man på känn att klubbens tid på Lindevi började närma sig sitt slut.

Det slutgiltiga avgörandet kom när Lindome kommun offentliggjorde planerna på en simhall m.m. på Lindevi och helt sonika kastade ut speedwayen från anläggningen. Simhallen är ännu inte byggd!

Sista matchen på Lindome Motorbana kördes 1 september 1969 mellan Göteborg och Oslo. Göteborg som i praktiken var Kaparna vann med 47-31 inför en mycket fåtalig publik.

Säsongen 1970 var man tillbaka på Nya Ullevi och det är en helt annan historia.

Om man tittar på banrekordhållarna genom åren blir det en nostalgisk resa. I kronologisk ordning: Rune Sörmander - Ove Fundin - Bo Magnusson - Björn Knutsson - Bengt Jansson - Bengt Brannefors. Sörmanders rekord var 72.0 och Brannefors 67,7, en sänkning med drygt fyra sekunder på nio säsonger.

Publiksiffran premiäråret var drygt 2000 i snitt. Detta sjunk under banans existens för att de sista två åren bottna på ett snitt på 600 personer.

Inte ens klubbens första SM-guld 1968 lyckades höja siffrorna. Året före SM-guldet var snittet drygt 1000 personer för att guldåret nästan halveras till 607 personer i snitt.

Totalt arrangerades 45 tävlingar på Lindome Motorbana. Av dessa tävlingar var 25 st seriematcher för A-laget, resterande var SM-kval, JSM-kval, inbjudningsmatcher mot danska och polska lag och ett flertal reservlagsmatcher. Vissa år kördes endast tre-fyra matcher på banan beroende på att Allsvenskan i mitten av 60-talet kördes med fyrlagsmatcher. Antal planerade matcher på Arendal 2002 är 27 matcher plus eventuella slutspel...