Göteborgs Motorsport Klubb (GMK) invigde Sävedalsbanan våren 1934. Den var
400 meter lång med 53 meter långa raksträckor, kurvbredden var 12 meter och
rakorna var 9. På insidan fanns fotbollsplan och runt banan fanns en jordvall
som skulle skydda publiken från vurpande förare och motorcyklar.
Av dagens banor liknade den mest Gislaved som dock har något längre rakor och
tightare kurvor.
På Arne ”Varg-far” Bergströms initiativ kördes en försöksserie 1948. Segrare blev Linköpings MK som redan börjat använda sin klassiska Filbyter-väst. Tvåa blev SMK Stockholm (sedan Monarkerna) och trea SMK Östgöta (nu Vargarna). Bland toppförarna fanns Hans Engborg, Linus Eriksson, bröderna Bertil och Eskil Carlsson från Djursholm, en ung Varg-Olle Nygren, Rune Larsson, Evert Fransson och Fritz Löfqvist.
Under sommaren 1948 började GMK diskutera ett lag. Först tänkte man bilda ett ihop med skaraborgarna men efter att ha bottenskrapat Göteborg på förare ställde man upp i serien 1949 med ett eget lag.
GMK bildade nu Göteborgs Motorallians (GEMA) tillsammans med Göteborgs Motorförening (GMF) och Motorcykel Amatörerna Göteborg (MAG). Alliansen anmälde lag under namnet GEMA.
Lagledare blev den välkände och rutinerade Olle Ohlsson. Förartruppen bestod
av Ragnar "Ragge" Friberg, "Lugna"-Gustav Berggren, "Gema"-Kjell Carlsson,
Sven-Erik "Kalle-Skåning" Robertsson, "Lill"-Åke Ahlqvist, Bertil "Spåntuppen"
Johansson, Ingemar Ekman, Billy Andersson och Arthur Karlsson.
Man tränade på Sävedalen varje onsdag. Det var välbesökt, många förare ville
försöka ta plats i laget och 400-500 pers såg på.
Premiärmatch var GEMA mot Piraterna från Motala inför 6000 pers.
Redan i Heat 1 kom en historisk första 5-1:a genom Ragge Friberg och Åke
Ahlqvist. Piraterna tog över men GEMA lyckades svara och i paus stod det 25-26.
Pausunderhållning var ett Vi-som-vill-upp-heat som vanns av Gema-Kjell efter att
både Raymond Hellbourn och Roland Hammarin fått bryta. Efter pausen slog
Piraterna till med två dubbelsegrar och GEMA var ett slaget lag.
Fortsättningen på serien visade sig än tuffare. Mötet med Vargarna i Norrköping
slutade med förlust 85-23. Bäste göteborgare var Ragge Friberg.
Gema-Kjell gjorde hemmadebut för GEMA i matchen mot Indianerna. Man fick
storstryk av Kumla-laget och bara i ett av arton heat fick GEMA poängövertag.
Det var när Kalle-Skåning vann i ensamt majestät efter att övriga i heatet hade
brutit…. Resultat: 39-66.
Match efter match blev det nu storstryk. GEMA - Filbyterna 29-79. Filbyterna tog hela tio 5-1:or, sämste Filbyter tog tio poäng medan bäste GEMA-förare tog elva. Vi-som-vill-upp-heatet vanns denna gång av Raymond Hellbourn.
Så fick GEMA stryk av SMK Stockholm med 83-23 och det var dags att möta det andra Stockholmslaget, Getingarna, på Sävedalen. Stockholmarna var för svåra men Gema-Kjell tog sin dittills finaste skalp när han slog Sune Ohlsson i ett heat och blev bäste hemmaförare med tolv poäng. Matchen slutade 41-67 till Getingarna.
I pausen kördes bland annat ett sidvagnsheat som vanns av Arne Blohm före Sture Lindström. Bortamatchen mot Smålänningarna slutade med förlust 71-34.
Så var det dags att möta seriens andra stryklag, Tigrarna från Vendelsö. Hoppet om GEMAs första seger ökade. Matchen kördes på Sävedalen. Trots alla GEMAs förluster kom hela 4000 pers till bottenmötet. GEMA-förarna var laddade och både Ragge Friberg och Kjell körde fullt, arton poäng på sex heat. Även Raggens parkamrat, Gustav Berggren gjorde en bra match med elva poäng. Matchen slutade med seger 72-35. Tigrarnas lagledare, Pelle Brohlén, lovade på väg till Göteborg att gå hem om man förlorade. Han sägs ha passerat Jonsered i rask takt nå'n gång vid midnatt, på väg norrut..
Säsongens sista match kördes mot Griparna i Eskilstuna och slutade med storförlust 73-35.
Året 1949 påminner inte så lite om Kaparnas comeback i Eliten 1998, många förluster i början men till sist kom äntligen segern. 1950 beslöt dock GEMA att köra i en lägre serie. Man anmälde två lag. Kaparna skulle köra i Mellansvenska serien och Gastarna i Västsvenska serien.
Dessutom startades ett motocrosslag som körde hemmamatcher på Kviberg..
Totalt lockade 1949-års fem hemmamatcher 21000 pers, ett snitt på 4200 personer.