"Varg-Olle" Nygren vann finalen, den första på elva år. Inför 19 000 åskådare på Stockholms Stadion den 21 oktober vann han alla sina fem heat.

Resultat:

1. Olle Nygren 15
2. Sune Karlsson 13
3. Einar Lindqvist 12+3
4. Fritz Löfqvist 12+2
5 Stig Pramberg 11
6 Eskil Carlsson 10
7 Linus Eriksson 9
8 Gunnar Hellqvist 8
9 Helge Brinkeback 7
10 Börje Haag 7
11 Evert Fransson 5
12 Joel Jansson 4
13 Lennart Carlström 3
14 Ragnar Friberg 2
15 Gösta Kugelberg 2
16 Lennart Lundell 0

Vargarnas Helge Brinkeback var en idrottens mångsysslare. Han körde speedway förstås, men tävlade också med framgång i motocross, fotboll, ishockey, bandy och bordtennis.

Den 9 februari 1947 körde han en isracingtävling i Idrottsparken i Norrköping. Senare på kvällen spelade han hockey på samma arena när Sleipner mötte IFK Norrköping i ett prestigeladdat derby. Imponerande.

Icke desto mindre vann Helge Brinkeback 1950 års SM-inal på Stockholms Stadion. En blöt, lerig och halkig tillställning där hans oomtvistade balans på motorcykeln firade stora triumfer. Efter fyra heat hade "Brinken" kört in full pott och behövde "bara" en andraplats i sitt sista heat för att säkra segern. Riktigt så enkelt blev det dock inte. Helge höll andraplatsen länge och väl bakom Eskil Carlsson, men i en till synes onödig manöver - "Brinken" försökte passera Eskil Carlsson på yttern - vurpade han och blev poänglös. Därmed stod tre förare på tolv poäng. Förutom Brinkeback och Carlsson också Linus Eriksson. Det blev ett skiljeheat för att fördela medaljerna. Den här gången gick "Brinkens" chansning hem när han passerade Eskil Carlsson på utsidan i näst sista kurvan och styrde mot en oväntad triumf.

Resultat:

Trots triumfen 1950 var Vargarnas Helge Brinkeback inte särskilt segertippad inför SM-finalen 1951. Men än en gång demonstrerade "Brinken" sin enastående förmåga att kunna koncentrera sig och samla all kraft när den som bäst behövdes.

"Brinken vann på maximala 15 poäng och skuggades närmast av Indianernas Göte Olsson, som vann skiljeheatet om silvret över den allmänt tippade förhandsfavoriten Sune "Maximum" Karlsson. från Getingarna

SM-finalen avgjordes i praktiken i det tolfte heatet där Brinkeback, Olsson och Karlsson möttes. I ett par varv var det en het duell mellan "Brinken" och "Maximum", där Getingen hade osis och drabbades av punktering. Han passerdes innan målet även av Göte Olsson. Efter den drabbningen låg vägen öppen för Brinkeback, som hade att avsluta med två relativt enkla heat.

Resultat:

1 Helge Brinkeback, Vargarna 15
2 Göte Olsson, Indianerna 13+3
3 Sune Karlsson, Getingarna 13+2
4 Joel Jansson, Smederna 11
5 Gunnar Karlsson Vargarna 9
6 Bert Lindarw, Smederna 9
7 Einar Lindvist, Vargarna 9
8 Dan Forsberg, Vargarna 8
9 Bo Andersson, Getingarna 6
10 Lennart Carlström, Vargarna 6
11 Rune Gustafsson, Munkarna 5
12 Lars Thaung, Dackarna 5
13 Olle Segerström, Smederna 4
14 Lennart Eriksson, Smederna 3
15 Bengt Gustavsson, Dackarna 3
16 Lars-Erik Österberg, Dackarna 1

Många av de mer etablerade förarna saknades i finalen, dels på grund av skador (Rune Sörmander och Stig Pramberg), dels på grund av avstängningar (Olle Nygren) och kvalmissar (Linus Eriksson, Bertil Carlsson och Evert Fransson).

Samstämmiga rapporter talar samtidigt om ännu en ypperligt arrangerad SM-final i regi av Uno Duzäll.

Göte klarade klockan

Indianernas Göte Olsson måste haft gudarna med sig vid SM-finalen 1952. Inte bara för att han vann titeln efter omkörning med Sune Karlsson. Den verkliga dramatiken inträffade ett par heat tidigare när Olsson var nära att bli utesluten och därmed på ett tidigt stadium bortspelad från guldstriden.

Många menade till och med att Göte Olsson borde ha stoppats från att delta i finalens elfte heat.

Efter två raka heatvinster fick Göte Olsson stopp på sin cykel på väg ut till heat elva.. Han vände tillbaka mot depån för att greppa sin reservykel medan heatet sattes under tvåminutersregeln. Även reservcykeln trilskades och Olsson missade de två magiska minuterna.

Men han hade turen på sin sida. Under tiden hade det elktriska systemet på Stockhoms Stadion havererat, och domaren"Pompe" Ringblom menade att tävlingen varit avbruten medan elavbrottet varade. Den skicklige indianföraren vann dessutom det viktiga tolfte heatet med idel fullpoängare på startlinjen: Göte Olsson, Sune Karlsson, Bert Lindarw och "Varg-Olle" Nygren. Att det ändå blev skiljeheat om guldet berodde på att Göte tappade en poäng till Stig Pramberg i sitt sista heat.

Dramat i SM finalen 1953

Det tilltagande regnet under tävlingen gjorde 1953 års SM-final på Stadion i Stockholm till en vansklig, halkig och dramatisk tillställning. Det var också den SM-tävling som under tävlingens gång blev av med sin SM-status för att ett par heat senare få den tillbaka. Skandal menade många.

Sedan endast Birger Forsberg lyckats slira sig i mål i det sjuttonde heatet meddelade SVEMO:s generalsekreterare Ragnar Gullberg från innerplan att tävlingen visserligen skulle köras färdig, men att den inte längre skulle gälla som ett officiellt SM. Banan bedömdes som för farlig.

Publiken, nästan 17 000, protesterade högljutt, medan nästan alla förarna i startfältet var med på noterna. Alla utom Göran "Sala" Norlén och Bert Lindarw. Varför är lätt att begripa. Båda låg med 12 respektive 11 poäng inför sista omgången bäst till för att bli mästare. Protesterna fick arrangörerna att ändra på sitt beslut, och trots det ihållande regnet skulle finalen verkligen gälla som SM.

Avgörandet kom i det nittonde heatet där Norlén och Lindarw möttes. Den sistnämnde fick ett häftigt res på sin cykel på startlinjen och tvingades slå av. "Sala" däremot kom bra iväg och kunde sedan hålla sig på hjulen hela vägen in i mål. Att "Sala" var en av vår tids främsta balanskonstnärer på ovalen gjorde naturligtvis sitt till i denna genom åren mycket omtalade SM-final.

1955 var SM-finalen emellertid tillbaka på sin givna plats i tävlingsprogrammet. Det tackade inte minst Rune Sörmander för. Han hade som seriens främste poängplockare varit förhandsfavorit till SM-guldet året innan. Han var också guldtippad inför finalen på Stockolms Stadion den 30 september 1955. Väl ute på banan motsvarade han förväntningarna. Han blev svensk mästare på maximala 15 poäng, och var snäppet bättre än konkurrenterna finalen igenom. "Varg-Olle" Nygren tappade bara en poäng medan Ove Fundin slog Kjell Carlsson i skiljeheatet om bronsplatsen.

Det var inga oväntade namn på prispallen. Trion var ett stalltips som slog in med exakt precision. Det var dock en tuff och hård final med flera vurpor. Värst råkade Göran "Sala" Norlén ut i sitt andra heat med en skadad rygg som följd. Han körde inte mer den dagen.

Resultat:

1 Rune Sörmander 15
2 Olle Nygren 14
3 Ove Fundin 12+3
4 Kjell Carlsson 12+2
5 Dan Forsberg 10
6 Ulf Ericsson 10
7 Joel Jansson 7
8 Birger Forsberg 5
9 Peo Söderman 5
10 Stig Pramberg 5
11 Eert Andersson 5
12 Georg Andersson 5
13 Allan Nilsson 4
14 Sven Fahlén 3
15 Göran Norlén 2
16 Rune Stenström) 1
17 Bernt Nilsson (reserv) 1

OS-tävlingarna i Melbourne satte stopp för en stolt tradition inom svensk speedway. För första gången avgjordes inte SM-finalen på Stockholms Stadion. Där genomfördes i stället spelens ryttartävlingar, och speedwaysporten fick vackert flytta till Slottskogsvallen i Göteborg.

SM-finalen 1956 blev där en grann triumf för Ove Fundin, som också tagit sin första VM-titel ett par veckor tidigare. Fundin vann nu sina fyra första heat och hade därmad i praktiken redan säkrat SM-guldet. I sitt sista framträdande på SM-ovalen "nöjde han sig" med en tvåa och blev mästare före överraskningen Lasse Pettersson från Indianerna.

Ove Fundins främste utmanare var enligt förhandssnacket Olle Nygren och Rune Sörmander. De båda försvann dock ur handlingen relativt tidigt. När Fundin slog "Varg-Olle" i det sjunde heatet tappade den sistnämnde intresset och noterade en nholla i sitt nästa heat. Sörmander blev å sin sida poänglös i sitt andra heat och var därmed borta. Peo Söderman vann skiljeheatet om bronset över en uppgiven "Varg-Olle" sedan denne brutit.

Resultat:

1 Ove Fundin, Filbyterna 14
2 Lasse Pettersson, Indianerna 12
3 Peo Söderman, Filbyterna 11+3
4 Olle Nygren, Monarkerna 11+2
5 Stig Pramberg, Filbyterna 10
6 Per-Thage Svensson, Filbyterna 10
7 Rune Sörmander Dackarna 9
8 Ulf Ericsson, Monarkerna 9
9 Birger Forsberg, Monarkerna 8
10 Olle Segerström, Kaparna 8
11 Olle Andersson II, Indianerna 6
12 Dan Forsberg, Filbyterna 5
13 Thorvald Karlsson, Dackarna 3
14 Thorsten Carlsson, Dackarna 2
15 Joel Jansson, Indianerna 1
16 Arne Carlsson, Kaparna (reserv) 1
17 Rune Claesson, Kaparna 0
18 Olle Andersson I (reserv) 0

Tre man körde skiljeheat om guldet. Jodå, SM-finalen 1957 (nu tillbaka på Stockholms Stadion efter gästspelet på Slottskogsvallen året innan) blev en högdramatisk historia.

Dock till slut med en högst väntad vinnare. Ove Fundin så klart!

Fundin, Peo Söderman och Rune Sörmander dominerade i tävlingen. I grundtävlingen tog de poäng av varandra, och efter fem omgångar stod alla tre på 14 poäng. Skiljeheat med andra ord. Där tog Fundin omedelbart täten trots att Söderman hade det fördelaktiga innerspåret. Ove behöll ledningen hela vägen in i mål och vann före Söderman och Sörmander. Dubbelt Filbyterna i topp.

Resultat:

1 Ove Fundin, Filbyterna 14+3
2 Peo Söderman, Filbyterna 14+2
3 Rune Sörmander Dackarna 14+1
4 Göte Nordin 11
5 Bernt Nilsson 10
6 Dan Forsberg 9
7 Olle Segerström 8
8 Arne Carlsson 8
9 Kaj Forsberg 7
10 Thorvald Karlsson 6
11 Bengt Eriksson 6
12 Joel Jansson (reserv) 4
13 Thorsten Carlsson 3
14 Olle Andersson I 1
15 Roger Forsberg 1
16 Alf Jonsson 1
17 Göran Norlén 0

Fyra förare stod i viss särklass i SM-finalen 1958. Rune Sörmander, Olle Nygren, Ove Fundin och Peo Söderman

Det var inte oväntat. Tvärtom, de fyra tillhörde alla förhandsfavoriterna. Inte minst tack vare starka körningar i SM-kvalen.

SM-finalen avgjordes den 3 oktober på Stockholms Stadion, och bästa av alla för dagen var Rune Sörmander

Den elegante dackeföraren sladdade hem fem raka heatvinster på den gropiga banan. Han visade upp en nästan hysterisk form. Guldet var Sörmanders andra i karriären.

Ove Fundin jagade sitt tredje raka guld, men föll i skiljeheatet om silvret mot "Varg-Olle". Peo Söderman blev fyra på tolv poäng. Sedan var det ett hopp till femman, Joel Jansson, medan det var ytterst tätt längst ned i resultatlistan. Blott fyra poäng skiljde Joel Jansson och björn Knutsson på 14:e plats.

Göte Nordin, som var finalklar, kom inte till start.

Resultat:

1 Rune Sörmander 15
2 Olle Nygren 13+3
3 Ove Fundin 13+2
4 Peo Söderman 12
5 Joel Jansson 9
6 Allan Nilsson 8
7 Bert Lindarw 8
8 Rune Claesson 6
9 Göran Norlén 6
10 Bernt Nilsson 6
11 Alf Jonsson 6
12 Thorvald Karlsson 5
13 Olle Andersson II 5
14 Björn Knutsson 5
15 Olle Segerström (banreserv) 2
16 Per Thage Svensson 1
17 Bengt Eriksson 0

Rune Sörmander tog sitt tredje guld i samband med SM-finalen 1959. Därtill sitt andra raka. Att den stilfulle dackeföraren var en värdig vinnare 1959 var också ställt utom alla tvivel.

Han vann sina samtliga fem heat och landade således på maximala 15 poäng, en bättre än tvåan Ove Fundin.

Det hela blev så raffinerat att avgörandet inte föll förrän i finalens allra sista heat. Där möttes dittills obesegrade Sörmander och Fundin. Sörmander tog starten och var först in i förta kurvan och ledde hela heatet igenom.

Men Ove Fundin gav sig inte och attackerade hårt genom hela heatet. Sörmander fick uppbåda all sin skicklighet för att kunna hålla undan med några få decimeters marginal över mållinjen.

Duellen tvingade dessutom fram kvällens bästa heattid. "Varg-Olle" Nygren tog bronset.

För ovanlighetens skull avgjordes inte SM-finalen på Stockholms Stadion utan på nybyggda Nya Ullevi i Göteborg. Drygt elva tusen åskådare såg finalen på den arena som ett år tidigare bjudit på VM i fotboll.

Resultat:

1 Rune Sörmander 15
2 Ove Fundin 14
3 Olle Nygren 13
4 Evert Andersson 11
5 Arne Carlsson 10
6 Allan Nilsson 7
7 Per Thage Svensson 7
8 Ulf Ericsson 7
9 Göran Carlsson 7
10 Kjell Wårenius 6
11 Hans Hallberg 4
12 Stig Pramberg 4
13 Olle Segerström 4
14 Alf Jonsson 4
15 Åke Andersson 3
16 Sören Sjösten 2
17 Joel Jansson (reserv) 1

Förhandsfavoriten Ove Fundin gjorde ingen besviken vid SM-finalen på Stockholms Stadion den 30 september 1960. Han vann på maximala 15 poäng på en bana av det mera chansartade slaget.

Avgörande kom raffinerat nog i tävlingens sista heat, där Ove Fundin besegrade både Olle Nygren och Rune Sörmander för att säkra titeln. Fundin visade genom sin triumf prov på sin enastående förmåga att behärska alla sorters underlag.

Stadions finalbana gick nämligen under tävlingen från att vara stenhård och slätt till att vara ytterst gropig sedan stora delar av materialet släppt. Starterna kom att bli väldigt avgörande, och när det väl blev åka av, anpassade sig Fundin efter de skiftande förutsättningarna bättre än någon annan. Andra hade större bekymmer, och Rune Sörmander vurpade exempelvis i det sista heatet när han fortfarande hade chansen på pallen.

Monarkernas friskus Curt Nyqvist överraskade med att bli trea, slagen av silvermannen Björn Knutson, och fick beröm av självaste Ove Fundin.

Resultat:

1 Ove Fundin 15
2 Björn Knutson 14
3 Curt Nyqvist 13
4 Olle Nygren 12
5 Rune Sörmander 10
6 Per Thage Svensson 9
7 Hans Hallberg 8
8 Göran Carlsson 7
9 Joel Jansson 7
10 Åke Andersson 7
11 Olle Segerström 5
12 Thorvald Karlsson 4
13 Göte Nordin 3
14 Curt Eldh 3
15 Bernt Nilsson 1
16 Agnar Stenlund 0
17 Leif Larsson (reserv) 0

Vargarnas Björn Knutson vann sitt första individuella SM-guld inför drygt nio tusen åskådare på Stockholms Stadion den 22 september.

Att det var en värdig vinnare rådde det ingen som helst tvekan om. Knutson vann alla sina fem heat i god stil och noterades dessutom för aftonens snabbaste heattid.

Annars var Ove Fundin i vanlig ordning den givne förhandsfavoriten. Han inledde också programenligt med två heatsegrar innan han föll i den tredje omgången i sin allt desperatare jakt på en bortflyende Rune Sörmander. Därmed var också guldchansen borta, och Ove Fundin hamnade i själva verket utanför prispallen.

Björn Knutson säkrade guldet genom att slå Monarkernas silverman Leif Larsson i det sista heatet. Rune Sörmander körde upp sig efter en tveksam inledning och tog bronset.

Resultat:

1 Björn Knutson 15
2 Leif Larsson 13
3 Rune Sörmander 12
4 Ove Fundin 11
5 Evert Andersson 10
6 Per Thage Svensson 10
7 Bernt Nilsson 8
8 Hans Hallberg 8
9 Curt Eldh 7
10 Arne Carlsson 7
11 Sören Sjösten 6
12 Joel Jansson 5
13 Bengt Brannefors 3
14 Åke Andersson 2
15 Inge Gustafsson 2
16 Göran Norlén 1
17 Thorvald Karlsson(reserv) 0

Ove Fundin tog sitt fjärde individuella SM-guld genom att vinna 1962 års final på Nya Ullevi. Men det var en dramatisk final som gick till skiljeheat om guldet mellan Fundin och Göte Nordin. Båda hade kört ihop 14 poäng under grundtävlingen, sedan Fundin tappat poäng mot Nordin och Nordin förlorat mot Göran Norlén.

I skiljeheatet jade Göte Nordin tur i banlottningen och fick starta på innern. I SM-finalens andra heat hade Göte Nordin utnyttjat sin fina start för att besegra Ove Fundin. Det hjälpte dock föga nu, eftersom Ove Fundin var först in i första kurvan. Väl där stängde han vägen med sitt vänsterben.

Hemmaföraren tog guldet inför 12 438 åskådare på Nya Ullevi. Sören Sjösten var trea.

Resultat:

1 Ove Fundin, Kaparna 14+2
2 Göte Nordin, Getingarna 14+2
3 Sören Sjösten, Vargarna 13
4 Björn Knutson, Vargarna 12
5 Rune Sörmander, Dackarna 11
6 Göran Norlén, Monarkerna 9
7 Leif Larsson, Monarkerna 9
8 Per-Olof Söderman, Vargarna 7
9 Bengt Brannefors, Kaparna 7
10 Åke Andersson, Dackarna 5
11 Per Thage Svensson, Dackarna 4
12 Evert Andersson, Dackarna 4
13 Bengt Jansson, Getingarna 3
14 Kjell Svensson, Monarkerna 3
15 Olle Nygren, Vargarna 2
16 Williard Thomsson, Folkare 1
17 Curt Eldh, Vargarna (reserv) 1
18 Bo Håkansson, Örnarna (reserv) 0

"Varg-Olle" Nygrens uteslutning i det femte heatet, och Arne "Vargfar" Bergströms påföljande protester mot domslutet präglade till stor del den blöta SM-finalen på Stockholms Stadion 1963. "Varg-Olle" fällde Göte Nordin i halkan i ingången till den första kurvan och diskades från omstarten. En upprörd Arne Bergström menade att alla fyra skulle få starta om eftersom incidenten skedde redan i första kurvan.

Nåväl, domslutet stod fast och det är väl tveksamt om ens "Varg-Olle" kunnat rå på suveränen och lagkamraten Björn Knutson, som blev svensk mästare på maximala 15 poäng.

Knutson var outstanding i de vanskliga förhållandena och rundade av med att slå Ove Fundin från yttern i det sista heatet.

Till saken hör dock att Fundin kom fotskadad till SM-finalen och kanske inte kunde ge sitt yttersta i leran och halkan

Resultat:

1 Björn Knutson, Vargarna 15
2 Göte Nordin, Getingarna 14
3 Sören Sjösten, Vargarna 13
4 Ove Fundin, Kaparna 12
5 Per-Olof Söderman, Vargarna 10
6 Olle Nygren, Vargarna 9
7 Bernt Nilsson, Getingarna 9
8 Bengt Jansson, Getingarna 6
9 Leif Larsson, Getingarna 6
10 Per Thage Svensson, Dackarna 6
11 Sven Sigurd, Örnarna 5
12 Inge Gustafsson, Dackarna 5
13 Arne Carlsson, Getingarna 4
14 Williard Thomsson, Monarkerna 3
15 Åke Andersson, Dackarna 1
16 Kjell Svensson, Monarkerna (reserv) 1
17 Leif Enecrona, Gamarna 0