ULLEVI är välkant bland idrottsfolk världen över. Den välbekant siluetten med det välvda taket väcker minnen till liv hos många. De stora evenemangen har gett oföglömligoa minnen. Möjligheterna att själv få uppleva något riktigt stort kommer inte igen så ofa. Men för den trägne Ullevi-besökaren har tillfällen duggat tätt sedan arenan invigdes den 29 maj 1959.
Säkert är det idag inte så många som kommer ihåg resultatet av den klassiska ishockey-matchen mellan Västra Frölunda och Djurgården den 8 november 1962. 23 192 personer hade hunnit in genom vändkorsen när portarna sprängdes och folk vällde in från alla hörn. Om och hur alla såg är oklart, men alla som var där minns det och bär än idog med sig känslan av att ha varit med om något speciellt...
Ett äkta göteborgskt höstväder mötte VM-finalen 1964. unktinärerna vann matchen mot regnet med hjälp av sågspån.
Och så är det nog med många händelser på Ullevi. Själva skeendet faller i glömska men att ha varit på plats och upplevt och bidragit till en stämning och ett publikrekord är i sig en stor sak. 53 614 personer samlades runt boxningsringen den 14 september 1959. Det tog Ingemar Johansson 2 minuter och 16 sekunder att slå ut Eddie Machen och bana väg för sin VM-titel i tungviktsboxning. Ingen klagade på att matchen blev kort eller att man inte hann se slaget. Det viktigaste var att finnas på plats och få dela Ingos triumf...
Av alla dem som den 3 juni 1959 trängdes på derbyt mellan ÖIS och IFK Göteborg (52 618 personer) kommer inte många ihåg att ÖIS vann med 3 - 0. Det som finns kvar i minnet är Publiksiffran och att ha varit med och satt ett troligen oslagbart rekord för nationellt seriespel i fotboll.
Ullevi och motorcykelsporten
När Ullevi invigdes var det VM-slutspelet i fotboll som hägrade och som alla längtade till och väntade på. Men arenan var byggd för att kunna ge husrum åt de flesta idrotter. I den Prolog som Tore Lindwall läste upp invigningskvällen finns en vers som lyder:
"Kring banan snart för speedwaymatadorer starten går och hundar efter hare rusar, som de aldrig når. Ja, även skrinnarna får chans, ty om vi siar rätt skall vintertider bjuda på en konstgjord isparkett".
Med hundarnas jakt efter hare har det blivit lite dåligt men i övrigt fick prologens författare Uno Asplund rätt. Så snart som VM-fotbollen var slut så kördes den första internationella speedwaytävlingen. Den 1 augusti kom den tidens stora till Göteborg. För SVEMO och de lokala arrangörerna var siktet redan inställt. Nu hade Sverige inte bara vä rldens bästa speedwayförare utan också en o arena värdig att bjuda Wembley motstånd om de individuella VM-finalerna. Tävlingar som sedan premiären 1936 alltid körts på den anrika Londonbanan.
1959 hade SVEMO lyckats få en EM-final till Sverige och Ullevi. Den vanns ov Ove Fundin som ett par veckor senare återkom till en SM-final. En dramatisk final dar Ove fick se sig slagen av Dacken Rune Sörmander. Fler SM-finaler, landskamper och Lag-VM förlades till Ullevi men det skulle dröja ända till 1964 innan den första VM-finalen kördes.
Fredagen den 11 september 1964 samlades världseliten för Ullevis första VM-final. Göteborg välkomnade gästerna med ett riktigt ruskväder. Banan blev fullkomligt dränkt, funktionärerna gav inte upp utan åtskilliga timmar försenad kom finalen igång. Den vanns slutligen av Nya Zeeländaren Barry Briggs. Trots det dåliga vädret hade hela 23 680 personer betalat entré. Främsta dragplåstret var naturligtvis Ove Fundin. Ove var titelförsvarare och skulle på Ullevi kunna vinna sin femte titel.
Trots regn och rusk var det härlig stämning på la läktarna. Precis som i de inledningsvis nämnda arrangemangen är det nog bara kalenderbitare som kommer ihåg resultatet. Men vädret och funktionärernas envetna komp för att rädda finalen minns alla. Om alla som än idag talar om "hur det var på Ullevi 1964" verkligen varit där så borde publiksiffran varit minst den dubbla...
Men de som var där spred ryktet vidare och till nästa final som kördes 1966 passerade 34 053 personer vändkorsen. På nytt var en svensk titelförsvarare, denna gång Björn Knutsson. Men precis som två år tidigare stod Barry Briggs i en klass för sig och vann al1a sina fem körningar och en ny VM-titel. var det åter dags för en final på Ullevi. Ove Fundin hade kommit tillbaka och året innan vunnit sin femte titel på Wembley. Nu eller aldrig skulle vi få se en svensk världsmästare koras på Ullevi. Nytt publikrekord 38 375 personer fick se unge Ivan Mauger från Nya Zeeland vinna sin första titel. En titel som skulle följas av ytterligare 5 fram till 1979.
Nu började snacket gå om att det inte var möjligt för en svensk att vinna på Ullevi. Trycket från publik och all uppståndelse runt om tog för mycket kraft. Finalen 1971 bekräftade detta men där fick vi glädjas med våra danska vänner, då Ole Olsen vann sin och Danmarks första VM-titel. En titel som innebar att speedway snabbt blev en stor dansk angelägenhet och har de röd-vita sedan dess mer eller mindre dominerat den internationella speedwayen.
När det var dags for VM-final 1974 hade de gamla mästarna, Ove Fundin, Björn Knutsson och Göte Nordin slutat. Den nya generationen var Bengt Jonsson, Bengt Persson, Anders Michanek, Tommypojkarna Johansson och Jonsson m fl. Alla hade var och en på sitt håll gjort fina körninqar och intresset var på topp. Publikrekordet från 1968 höll inte utan det var 38 390 personer på läktarna som äntligen fick se en svensk vinna VM-guld på Ullevi.
Anders Michanek var helt överlägsen och vann på full pott, l5 poäng. Dramatiken var inte över med det. Den lille dalmasen Sören Sjösten fick en omkörning mot Ivan Mauger som Nyzeeländaren klarade men vi hade två medaljörer på pollen. Guld och brons.
1977 var nästa final på Ullevi. Än en gång var det Nya Zeeland och Ivan Mauger som vann. 1980 blev vinnaren den unge Engelsmannen Michael Lee och 1984 va r det Erik Gundersens tur att debutera som individuell världsmästare på Ullevis prispall. Vinsten för den lille sympatiske dansken var liksom for Ole Olsen 1971 inledningen till en lång rad titlar såväl individuellt som i par och lag.
Konkurrensen om att arrangera VM-finaler har ökat. Från att ha haft tävlingen i Sverige vartannat år ökade intervallerna till 3 och 4 år för att nu vara uppe i 7 år. När denna motorcykelsportens tunga klassiska tävling på nytt kommer tillbaka till Ullevi är det en ny generation som tävlar i de blå/gula västarna. Per Jonsson, regerande världsmästare, och Jimmy Nilsen har inte varit med i någon VM-final på arenan förut.
Isracing
Uno Asplund spådde i prologen 1958 att Ullevi skulle få en konstfrusen skridskobana. Att den blev populär minns de flesta. Skrinnarfesterna från de tidiga Ullevi-åren förva ndlade Göteborg till en karnevalsstad där Norrmän och Holländare satte färg på stan under EM- och VM-tävlingarna. Att det fanns Göteborgare som Ivar Nilsson, Kjell Bäckman m fl med på isen gjorde inte publiksiffrorna sämre.
Den internationella premiären var EM som arrangerades 31 januari och 1 februari 1959. 59 000 åskådare samlade tävlingen. Göteborgspubliken blev helfrälst. Urmakarna i stan fick snabbt slut på sina lager av stoppur, för detta var långt före den elektroniska tidtagningens tid och var och en ville följa de långa loppen via egna varv- och tidscheman.
Lite i skymundan för de stora skridskofesterna lanserades isracingen också på Ullevi. Men sporten hade på den tiden inga officiella mästerskap och publiksiffran blev som bäst 1962 då 5 084 personer såg Boris Samordov, Sovjet, vinna över bl a Ove Fundin som på vintertid ägnade sig åt isracing.
Den 15 februari 1963 kom ryssarna tillbaka och nu hade internationella förbundet instiftat ett inofficiellt EM, en sk FIM cup. På nytt var det Samordov som vann före sin landsman Kadyrov med Varg-Olle Nygren som bronsmedaljör.
Super-Cross
Efter isracingens korta period på Ullevi såg det länge ut som speedwaysporten skulle bli den enda motorcykelgrenen på arenan. Men 1984 lanserades begreppet Super-Cross. En tävlingsform dar man för en enda kväll bygger upp en motocrossbana i miniatyr på ca 600 meter. Få förare, korta heat, publiken ser varje meter av banan.
Hur skulle publiken reagera på denna "avart" av motocross? Sporten var sedan länge etablerad i Sverige och vi hade stolta traditioner allt ifrån Bill Nilssons första VM-titel 1957. Super Crossen var helt USA-inspirerat. Gick den verkligen att anpassa till svensk publiksmak? Var det sport eller cirkus? Frågetecknen var många inför premiär en den l4 september 1984. Men publiken tog sporten till sina hjärtan. De 12 331 åskådarna skrek i kapp med den extatiska speakern när Broc Glover från USA vann finalen efter en uppvisning i den högre skolan.
Är Super-Cross sport eller cirkus? För Gävles Bosse Högberg verkar det handla om rodeo...
Succén från 1984 fortsatte sedan varje år och 1988 hade intersektionella förbundet gett denna variant en egen VM-titel att köra om. Fram till 1988 hade det alltid varit USA-förare först över mållinjen på Ullevi Super-Cross, men VM-premiären den 2 september 1988 kom med regn och den hastigt uppbyggda banan blev helt genomdränkt. Detta var ett underlag som USA-stjärnorna hade svårt med och vinnare blev Finländaren Pekka Vehkonen.
1989 kom Pekka tillbaka och visade att han även behärskade torrt underlag och kunde vinna ännu en gång. Ullevi Super-Cross har blivit en succé. Arrangörsmässigt är tävlingen bland de ledande i Europa och Ullevi tilldelas varje år en av deltävlingarna i VM. Publikt hor den också gjort succé. Och varje år har publiksiffran ökat för att 1990 nå upp till 26 743.
Det finns en bit kvar till speedwayens rekordsiffra från 1974, men kanske Super-Crossen tar ett steg närmre när det fredag den 6 september är dags för 1991 års upplaga av Ullevi Super-Cross. Ännu så länge har vi inte fått någon svensk vinnare i tävlingen. Men européerna har knappat in det försprång amerikanerna hade när sporten introducerades och visst finns det numera möjligheter att vi skall få se en svensk överst på pallen på en Ullevi Super-Cross.
Framtiden
Hur ser framtiden ut för motorcykelsporten på Ullevi? Show och musikgalorna kommer troligen snart tillbaka. 1992 är Ullevi finalarena för fotbolls-EM som arrangeras i Sverige. VM i Friidrott står och stampar vid portarna och vill komma in. Vad händer då med motorcykelsporten?
Naturligtvis kan man undra . Tiden då friidrott och speedway kunde samsas på samma banor är för länge sedan förbi. 1971 sattes ett svenskt publikrekord för friidrott. Då kom 49 366 personer till Ullevi för att den 28-29 augusti se den klassiska "Finnkampen" avgöras på samma bana som Ole Olsen två veckor senare vann VM-finalen i Speedway.
Att idag begära att ett friidrottsevenemang med världsstjärnor skall avgöras på en kolstybbsbana utopi. Lika omöjligt är det att begära att dagens VM-förare i speedway skall nöja sig med den lilla dosering och de trånga svängar som en friidrottsbana har. Utvecklingen inom idrotten gör det allt svårare att samsas på samma banor och arenor.
För att klara det krävs initiativkraft och stor flexibilitet. Är det någonstans som man kan klara det så är det på Ullevi. En arena som håller de svenska publikrekorden i så vitt skilda grenar som skridsko, boxning, friidrott, fotboll, speedway, Amerikansk fotboll, motocross och ishockey bör inte falla i farstun för den nya tidens krav.
En omläggning till allvädersbanor behöver inte utestänga motorcykelsporten. En av friidrottens högborgar, Olympiastadion i Helsingfors arrangerar Super-Cross utan att löparbanor eller fotbollsplan skadas. Olympiastadion i München har kört en VM-final i speedway och när väl gruset var bortkört kunde friidrotten fortsätta.
Sedan VM senast arrangerades på Ullevi har en ny generation vuxit fram. Per Jonsson (tv) och Armando Castagna, Italien, kör båda sin första final på svensk mark.
Det sedan många ör etablerade samarbetet mellan Göteborgs Stad, dess fritidsförvaltning och personalen där och Svenska Motorcykelförbundet med sina klubbor och idiella ledare borgar för att alla vi som i dag finns samlade på Ullevi även i framtiden kommer att återvända för att njuta av motorcykelsport på världsnivå.
BeWe