— Jag är inställd på en plats på prispallen — naturligtvis.

— Jag har egenskaper som kan ge mig en VM-titel. den ende svenske deltagaren i kvällens final.

Det säger 25-årige partillegrabben Janne Andersson, den ende svenske deltagaren i kvällens final.

Bara en svensk förare, Anders Michanek, har tidigare lyckats vinna en VM-final på Ullevi.

Fyra svenska speedwayförare har vid tre av de sex VM-finalerna, som hittills arrangerats på Ullevi, kört till sig en plats på prispallen. Brons för Ove Fundin 1964, brons för Bengt Jansson 1971, guld för Anders Michanek och brons för Sören Sjösten 1974.

I kvällens final finns bara en svensk förare med - Jan Andersson, tävlande för Kaparna i Sverige och Reading i England. Janne har kört en VM-final tidigare, på Wembley 1978. Det blev dock bara en 14:e plats och tre futtiga poäng i VM-debuten.

— Det var 95 000 åskådare på läktarna, jag blev knäckt på defileringen. Jag kände mig jättenervös hela tävlingen, berättar Janne.

Janne är professionell speedwayförare men hade lika gärna kunnat vara roadracingförare. Janne började sin motorsportkarriär med roadracing, men ansågs från experthåll köra alldeles för vilt.

— Jag tyckte det var tama killar som höll på med roadracing på den tiden, säger Janne. Jag var bara 18 år och slog flera av killarna, på banor där min maskin räckte till. Jag körde aldrig omkull, tyckte själv jag hade kontroll på körningen. Jag är ganska säker på att det gått bra för mig på roadracingbanorna i framtiden. Men jag tröttnade då grabbarna lade sig i min körning och började snacka med domaren och sånt.. .

En kväll var Janne nere på Ullevi för att titta på Kaparnas träning. Han lånade supporterbågen och drog några varv - i bästa roadracingstil, sittande långt bak på skärmen. Men fort gick det, redan då.

— Egentligen är det pappas "fel" att jag började köra speedway, säger Janne. När jag kom hem från mitt elektrikerjobb en kväll stod en speedwaymaskin i garaget. Pappa hade köpt den.

Iklädd sin gröna skinnoverall, som Janne använde då han körde omkring på vägarna med sin 750 cc Yamaha med fästmö Gunnel på bönpallen tog Janne full pott i sin första speedwaytävling som var en B-lagsmatch på VM-arenan Ullevi. Via 13 poäng i andra B-lagsmatchen i Målilla ansågs Janne mogen för inhopp i A-laget. Debuten skedde mot Filbyterna i div. 2. Det blev visst åtta poäng och en vurpa, minns Janne. Samma år, 1974, blev Janne juniormästare. VM-debut i Visby 1 maj 1975. Janne tog 12 poäng och visade att han var tillräckligt bra för engelsk speedway. Han hade skrivit kontrakt med Swindon.

— Men jag var inte mogen för den hårda körningen i ligan. Jag hade bara ca 15 tävlingar bakom mig och fick ta emot många smällar. Jag var för orutinerad och körde över min förmåga för att hänga med killarna, säger Janne.

Men det har gått bättre för varje år. Janne har vid det här laget kört mer än 400 tävlingar, de flesta av dem i England där han nu representerar Reading. Janne tillhör tio-i-topp i brittiska ligan och ligger för det mesta på ett snitt av 10 - 11 poäng. Janne kör ca 100 tävlingar om året, eller rättare sagt på en sjumånaderssäsong.

Trots att vissa experter inte riktigt vill erkänna 25-årige partillegrabben Janne Andersson som en bra speedwayförare är han i kväll den ende svensken i VM-finalen. Hemma i lägenheten i Partille finns otaliga bevis för att Janne trots allt lyckats "ganska hyfsat" som speedwayförare.

prishyllan finns två ståtliga bucklor med inskriptionerna Daily Mirror International Indoor Speedway Championship och Sunday Mirror Indoor Speedway Championship - bevis för att Janne är världsmästare i inomhusspeedway. På väggen hänger två lagerkransar som tydligt vittnar om att Janne blev nordisk mästare och svensk mästare 1979.