Några nytillskott, Shane Parker, Brian Karger och Joonas Kylmäkorpi, och Jacek Krzyzaniak (som hann köra ett par matcher året innan) förstärkte laget, som nu började drömma om medalj trots att Ryan Sullivan lämnat laget för Rospiggarna. Joonas, blivande svensk juniormästare, Markus Johansson och Jacek rapporterades dessutom vara i storform. Men det blev en grisstart med tunga namn på sjuklistan och ambitionerna fick snabbt sänkas. Kenneth Nyström fick hoppa in och förstärka när det strulade. Det blev en femteplats med mersmak ändå.
Knattespeedwayen hade kommit igång på allvar. Lilla banan invigdes 9 oktober med en ny tävling, Nyströms trofé. Sebastian Bengtsson kom trea efter omkörning om andraplatsen, Emil Claesson knep femteplatsen och David Adiels blev tia.
Publikt var det uppåt, inte bara i Göteborg utan i hela landet.
Vi fick vår första JSM-mästare efter Janne Andersson. Joonas Kylmäkorpi, Speedwaysveriges stora stjärnskott för året, vann före Andreas Jonsson. Marcus var med i finalen, men bara som reserv.
Tony Rickardsson vann SM igen med bröderna Karlsson på övriga pallplatser. Denna gången med Peter före Mikael.
Tony tog också sin tredje seger i VM. Jimmy Nilsen var fyra. Stefan Dannö 10, Peter Karlsson och Mikael Karlsson 13:e respektive 14:e. Brian Karger var 16:e.Lag-VM återgick till att vara en tävling med 5-mannalag. Sverige blev utslaget i semifinalen.
Charlie Gjedde kom 5:a i JVM.
9 oktober arrangerade Kaparna det första Sweden Speedway Masters. Man hade saknat en tävling där Elitseriens bästa förare, oberoende av landstillhörighet, möttes. Det var ett gediget startfält som gjorde upp om äran av att vara bästa elitserieförare, Tony Rickardsson, Peter och Mikael Karlsson och "Henka" Gustafsson hade att tampas mot förare som Sam Ermolenko, Chris Louis, Ryan Sullivan, Leigh Adams och Rune Holta. Duktiga förare som Niklas Klingberg och Stefan Dannö fick bara plats som reserver.
