Krzyzianiak-fallet nu äntligen avslutat

eller

Den spännande upplösningen av serien 1998

Från Ventilen nr 2 2002

Svemo betalar skadestånd till Kaparna efter tre års tvist

Efter många juridiska turer så har nu "Krzyzianiak-fallet" fått sin slutgiltiga lösning. Parterna i tvisten, Svemo och Kaparna, enades till slut om att inte ta fallet till Tingsrätten eller skiljedomsförfarande utan man kom istället överens om att Kaparna skulle får ett "jämkat skadestånd". Resultatet därutöver blev att de regler som tvisten gällde är sedan länge ändrade.

Tvisten började redan i inledningen av 1998 då Svemo inte godkände den laganmälan som det nyuppflyttade elitserielaget Kaparna lämnade in. I laganmälan fanns som utländsk ersättare polacken Jacek Krzyzaniak som hade poängsnittet 6,90.

Svemos ställningstagande grundade sig på en paragraf i tävlingsreglementet som angav att när lagets snitt skall beräknas med ersättaren, så skall detta ske utan den ordinarie utländske föraren i laget som har det sämsta snittet. Jens Henry Nielsen hade vid den tiden det lägsta snittet 6,15 av de utländska förarna i Kaparlaget. Därmed var Svemos tolkning klar. Med Jens Henry i laget kunde man inte ha Jacek som reserv. Kaparna grundade sin ståndpunkt på att om man i stället hade haft en svensk i laget med 6.15 i snitt i stället för danske Jens Henry så hade Svemo godkänt Jacek som utländsk ersättare. Därmed hävdade man att det förelåg diskriminering av Jens Henry enligt EU:s regler, främst den uppmärksammade "Bosmandomen".

En intensiv brevväxling med Svemo under hela våren och en bit av sommaren ledde ingenstans. Kaparna kunde under hela denna tid inte ersätta någon av sina förare med Jacek.

I mitten av juli vände Kaparna sig till Riksidrottsnämnden, svensk idrotts högsta beslutande instans. Nämnden fann frågan principiellt viktig och beslöt en dryg månad senare att ta upp den till prövning den 14 september. För Kaparnas del hade man nu fått tiden som sin fiende. Laget var parkerat i serietabellens bottenskikt och man var i akut behov av förstärkning. Riksidrottsnämnden ansåg dock rågan så viktig att man inte kunde tänka sig en snabbehandling. I stället rekommenderade man Kaparna att söka dispens hos Svemo under tiden. Detta gjordes och Svemo avslog givetvis Kaparnas begäran.

Den 14 september kom Riksidrottsnämndens enhälliga beslut som meddelade att den aktuella paragrafen i tävlingsreglementet stod i strid med §48 Romfördraget enligt EU-rätten. Därmed fick Kaparna helt rätt och det blev klart att Jacek kunde vara med i Kaparlaget i de två ödesmatcherna som återstod av serien.

I den första matchen borta mot Örnarna blev det dock förlust. Den sista matchen hemma mot Vetlanda var en uppskjuten regnmatch. Alla andra matcher i elitserien var färdigkörda. Förutsättningarna inför matchen var att Vetlanda kunde hamna på bronsplats i serien om man vann med 6 poäng. För Kaparlaget var det bistrare. För att vara kvar i elitserien krävdes seger. Alla som var på Arendalsbanan den 29 september 1998 kommer aldrig att glömma den matchen. Vetlanda ledde med 44-40 inför nomineringsheaten och fortsättningen blev en rysare. Det femtonde heatet vann Jacek Krzyzaniak tillsammans med Charlie Gjedde med 4-2. Därmed hade Vetlandaledningen krympt till två poäng 46-44. Förutsättningarna inför det 16:e heatet var att Vetlanda måste vinna med 5-1 för att få bronsmedaljerna och Kaparna måste vinna med 5-1 för att stanna kvar i elitserien. Peter Karlsson och Ryan Sullivan var Kaparparet medan Vetlanda kom med John Jörgensen och Conny Ivarsson. Spänningen var i topp när förarna körde fram mot startgrinden. Peter tog starten medan Ryan hade vissa problem med John. Men i ingången till anda kurvan det två Kapare i täten. Vissa Kaparvänner vågade i det ögonblicket inte titta på. De återstående tre varven blev en  45 sekunder lång mardröm för många. Men när Peter skar mållinjen först följd av Ryan visste jublet inga gränser. Ljudnivån runt Arendalsbanan har nog aldrig varit högre. Kaparna var kvar i Elitserien och Bysarna fick kliva ner i division 1.

Det var nog en och annan utanför Arendalsbanan som gladde sig åt resultatet. Vad hade hänt om Kaparna förlorat och kommit sist i serien efter att under hela säsongen felaktigt ha hindrats av Svemo att köra med  avsedda lag? Nu blev den frågan bara hypotetisk. Svemo torde inte ha blivit ledsna över matchutgången i alla fall.

När stridsdammet lagt sig så formulerade Kaparna sina skadeståndskrav mot Svemo. Med all rätt så hävdade man att publiksiffrorna hade blivit väsentligt högre om man haft sitt avsedda lag. I Göteborg är det ytterst få som vill gå och titta på ett lag som man från början vet kommer att förlora.

Alltsedan slutet av 1998 och fram till år, drygt tre år, har skadeståndsprocessen pågått och där juridiska formaliafrågor dominerat. Därför är det skönt att hela fallet nu är avslutat för gott. Och det viktigaste av allt är att segraren i denna långa juridiska kraftmätning heter Kaparna som hela tiden ensamma och rakryggade drev sin sak, trots stundtals intensivt motstånd och protester från stora delar av övriga speedway-Sverige.