Ge Peter Karlsson en plats bland Kaparnas legendarer

Insändare av Sven Gösta Svensson i Ventilen nr 1 2003

Så här års när det är lika långt från slutet av förra årets säsong till detta års början så går mina tankar ofta till speedway i allmänhet och Peter Karlsson i synnerhet.
Varenda gång jag passerar entrén till Arendalsbanan så känner jag mig riktigt upprymd och lycklig. För att känslorna skall bli totala så anländer jag alltid i god tid. Den väntan som då uppstår innan matchen använder jag till att med stor förtjusning betrakta hur kvällens gladiatorer förbereder sig i depån.

Dom flesta speedwayförare är ganska lika och ser ut på ett speciellt sätt. Ofta rätt småväxta med en självständig och tuff uppsyn. Men den bilden stämmer inte alls in Peter Karlsson. I civila kläder se han mer ut som en jurist, en lärare eller varför inte en präst. Innan hjälmen kommit på plats så är bilden av Peter fortfarande förbryllande. Men när tejpen går upp så är det någonting helt annat. Många anser att Peters åkstil är kraftfull och stilren. Jag vill kalla den koreografiskt elegant. Fort går det också. Vi har många gånger fått se hur sådana storheter som Rickardsson, Gollob, Crump med flera fått beskåda Karlssons bakhjul.

Efter en tävling bruka det bli trångt i depån. Många vill in för att snacka, titta, fotografera eller få en autograf. I sådana situationerna uppträder speedwayförare som riktiga sportsmän. Peter är i detta avseende ett verkligt föredöme. Jag har sett hur småkillar med glittrande ögon fått ställa frågor rodnande tonårsflickor fått en autograf och vithåriga tanter som lämnat en present och fått en kram. Hela tiden hjärtlighet och idel leenden.

Jag har bara sett Peter riktigt förbannad en gång och då hade han all anledning att vara det. Det var vid hemmamatchen mot Vargarna på sensommaren 2001 i hans första match efter den skada som han ådrog sig i England tiligare under säsongen. Han gick omkull i ledningen i andrasvängen och fastnade mellan cykeln och staketet. En helt förvirrad domare lät då bli att stoppa heatet trots att Peter låg kvar på banan. Hela Arendalsbanans publik höll andan tills Peter var på benen. Medan publiken applåderade gick en mycket upprörd Peter med raska bestämda kliv över innerplanen Jag är säker på att det bolmade blå rök ur både läsa och mun på honom.. Han fortsatte uppför gångbron och in i domartornet.

Tio minuter senare är Peter tillbaka i depån igen. Leende och lekande med sina två små tvillinglintottar. På den närvarande radioreporterns fråga om vad han hade sagt till domaren svarade lan på sin härliga västgötska dialekt: "Det är ingenting som lämpar sig för media att återupprepa".

Under sina fem säsonger i Kaparvästen har Peter gjort ett jättejobb och många gånger räddat laget från att hamna på speedwaysportens bakgård. Nu när han förbereder ytterligare en säsong med Kaparna så anser jag att han har en given plats bland klubbens legendarer som Sala, Gema-Kjell och Janne Andersson för att nämna några.