Tolv matcher, sextitre heat och 187 + 2 poäng. Inte en tappad poäng, inte ett kedjebrott, inte ett stopp. På en hel säsong. Janne Andersson uppskattad tränare och trimmare i Kaparna. Men bakom sig har han en fantastisk karriär.
Med sina 15 säsonger och 2305 poäng i Kaparvästen är Jan den i särklass meste Kaparen genom tiderna. Om man därtill lägger att Jan tog i snitt drygt 13 poäng per match i de 175 matcher han körde för laget så inser man vilken gudabenådad förare vi har att göra med.
Att Jan överhuvudtaget började med speedway skall vi tacka Håkan för. Intresset för speedway grundlades redan i tidig ålder. Efter att ha gått mycket på speedway tillsammans med pappa Håkan genom åren vaknade intresset för att själv börja köra. En dag, helt utan förvarning, stod det en speedwaycykel i familjen Anderssons garage. Det hela kom som en överraskning för Jan.
I maj 1974 begav sig Jan ner till Ullevi för att börja träna speedway för första gången. Kaparna körde i dåvarande division 2. Det tog inte lång tid förrän Jan tog en plats i lagets förstauppställning. När säsongen var över hade Jan kört ihop det smått fantastiska snittet 9,19. 56 + 6 poäng på 27 heat!!! Som kronan på verket tog Jan guld i junior-SM.
Ett år efter Jans speedwaydebut var Kaparna på vårturné i England. Jan gjorde ett sådant intryck på de engelska promotorerna att han erbjöds proffskontrakt på stående fot. Inom några veckor genomfördes proffsdebuten i Swindons väst. Det blev fyra år på raken i Swindon.
Karriären pekade spikrakt uppåt. 1978 tog Jan för första gången fullt. Inte i en match, utan under en hel säsong! Tolv matcher, sextitre heat och 187 + 2 poäng. Inte en tappad poäng, inte ett kedjebrott, inte ett stopp. Visserligen i svenska division 2, men ändå.
Under året körde Jan sin första VM-final. Äventyret slutad med 3 tredjeplatser – tre poäng och fjortonde plats. Bäste svensk den gången blev Anders Michanek på tionde.
1979 inleddes storhetstiden. Kaparna började återigen närma sig speedwaysocieteten, mycket tack vare Jan.
För Jan innebar det nya året byte av engelskt lag, från Swindon till Reading. Ett lag som Jan skulle stanna i till dess att den engelska karriären avslutades i början av nittiotalet.
Årets fullträff kom i SM där det äntligen blev guld före Lillebror Johansson och Bernt Persson.
Året efter var det dags för Kaparna att vinna kvalet till högsta serien. Först slogs Piraterna ut i playoff, sedan Vargarna.
Lyckan i högsta serien blev kortvarig eftersom Kaparna åkte ut direkt. Under året tändes ändå Göteborgarnas hopp eftersom lagets blivande guldtrio, Jan, Björn Andersson och Pierre Brannefors hade börjat lysa med full kraft.
Jan kvalificerade sig för sin andra VM-final 1980. Alla förväntade sig att guldet skulle tas hem av Jan. Efter en hård VM-final på Ullevi slutade Jan precis utanför prispallen. Detta efter en förarglig nolla i Jans andra heat. På pallen stod Michael Lee, Dave Jessup och Billy Sanders.
Under de kommande fyra åren blev det ytterligare fyra VM-finaler för Jan. Fjärdeplatsen från 1980 förblev det bästa resultatet. Men en sjätte-, en åttonde- och två tiondeplatser är inget dåligt facit under åren 1982 till 1985.
Kaparna var bara nere i tvåan och vände och var tillbaka i Elitserien redan efter en säsong. Avancemanget satt hårt inne. Efter en jämn matchserie kunde Kaparna vinna i tredje och avgörande med 49 – 46 mot Lejonen.
Jan var givetvis lagets klarast lysande stjärna, men Pierre Brannefors och broder Björn var inte långt efter.
Nu följde tre bra Kaparår, som kröntes med SM-guld 1984. Det mest fantastiska stod Jan för 1984. Bravaden från 1978 upprepades – fast denna gång i Elitserien! Försök förstå följande svit: tolv matcher, femtionio heat och 176 + 1 poäng!!! Det motsvarar alltså 12,00 med dagens sätt att räkna snitt. En hel säsong i svenska elitserien utan ett enda problem. Femtioåtta heatsegrar och en andraplats. Inte stopp, inte problem på en hel elitseriesäsong! Det säger en hel del om föraren och mekanikern Jan Andersson. Alltid perfekt ordning på allt! Sviten i SM-sammanhang blev smått historisk. Under åren 1979 till 1987 stod Jan på pallen i samtliga finaler. Fyra gånger som guldmedaljör och tre som silvermedaljör.
Efter 1985 års säsong var det dags att röra på sig. Efter visst palaver hamnade Jan i Vetlanda. Det var Jans sponsor Tolba, som väldigt gärna ville se Jan i Vetlandas väst. Så fick det bli.
Under sin tid i Vetlanda lyckades Jan med konststycket att vinna par-SM tillsammans med en annan göteborgare, nämligen Kenneth Nyström. Två göteborgare som tar SM-guld för en småländsk klubb på Ullevi.
1990 blev sista året i Vetlanda. Året efter avstod Jan helt från att köra i Sverige.
Karriären började nu närma sig slutet, och det kändes naturligt att köra några avslutande år för moderklubben Kaparna. 1992 och 1993 blev till att köra hemmamatcher i Mariestad och Nässjö. 1992 blev också det sista året i England. 18 år som proffs i England , med undantag för något för något år, fick räcka. Facit i England blev tre vunna ligatitlar med Reading bland mycket annat..
Finalen på karriären blev 1994. Hemmabana Arendalsbanan. En bana som Jan uppskattar mycket – ”en rolig och trevlig bana”. Det var kanske därför som Jan fick ett litet återfall 2000. Då blev det silver i Kaparnas klubbmästerskap. Endast slagen av Kenneth Nyström, som också han fått ett litet återfall.
Under året ådrog sig en av Jans bästa vänner, Per Jonsson så svåra skador i samband med en match i Polen att han hamnade i rullstol. Denna händelse var den enskilt största orsaken till att det kändes som om det var dags för Jan att avsluta karriären.
Jan hade börjat sköta Pers motorer redan 1990. Den motor som Per körde på när han blev världsmästare 1990 var trimmad av Jan. Trimmarkarriären hade påbörjats något tidigare. Under de sista åren i England skötte Jan flera av lagkamraternas motorer.
Utan att egentligen planera för det blev Jan motortrimmare till yrket. Detta gjorde att Jan kunde leva på sin favoritsport också efter sin aktiva karriär, vilket han fortfarande gör.