| Åren 1977 - 1981 hade Kaparna sin förste
utländske förare. Det var inget dåligt nyförvärv som dök upp på Ullevi för
att visa upp sig på en träning 1977. Jerzy Trzeszkowski hade redan deltagit
i två VM-finaler och kört i polska landslaget. Ja, han hade egentligen
slutat sin speedwaykarriär. Två år tidigare hade han som 30-åring lämnat det
kommuniststyrda Polen för att arbeta som bilmekaniker på Hisingen utan
tankar på att köra speedway och naturligtvis utan utrustning. |
| Hur kom det sig att du började om igen och hur hittade
Kaparna dig? "Du vet hur det kan vara, någon som kände någon som visste att
det jobbade en kille med speedwaybakgrund på den bilverkstad som han
anlitade. Med hjälp av en kompis som talade lite svenska fick jag tips om
att Kaparna nog kunde hjälpa till med lite grejer om jag ville köra. En dag
var min kompis och jag ner på Friggagatan och hörde motorcykelmuller från
Ullevi. Vi gick dit för att titta lite. Killarna där hade hört vem jag var,
så dom kände till mig. Jag hade ju kört VM-final där på Ullevi 9 år tidigare. Jag fick
låna ett för stort skinnställ och en cykel. Det var kul! Jag hade inte
suttit på en cykel på två år. Sedan fixade klubben en cykel och lite
utrustning åt mig. Claes Lindström hjälpte mig mycket i början." Så då blev
du välutrustad. "Ja, klubben köpte en 4-ventilare till mig, men den lånades
också ut till andra som fick problem." |
|
| Du är född 1945. Det var det året kriget tog
slut. "Tyskarna gav sig iväg. En massa hus
stod tomma. Vi flyttade till en by ett par mil utanför Wroclaw. Vi var
tvungna att emigrera dit." Du växte upp i ett riktigt
speedwaycentrum. "Ja, och pappa och mina
systrar var mycket på speedway. Jag själv började köra lite smått när jag
var 15. Men jag hade inte körkort då. Det tog jag när jag var 16 och då fick
jag börja köra tävlingar. Jag körde i Sparta förstås." Kunde du
kombinera speedwayen med jobb? "Jag hade lön
från ett ställe, men jag jobbade aldrig där. Det fungerade så då." Men,
under din tid i Kaparna hade du inte sådana favörer väl? På den tiden var
det färre som kunde leva på att köra speedway i Sverige.
"Jag jobbade som chaufför för ett bageri då. När jag kom
hem efter en bortamatch kunde jag sova i bilen. Jag hade kommit överens med bagar'n att han skulle väcka mig när det var dags. Hur mycket fick ni betalt?
"Jag hade 80.- per poäng, men det fanns andra
som fick mycket mer." |
|
Kaparna 1979
Stående: Jerzy Trzeszkowski, Hans
Emanuelsson, Janne Andersson på cykeln, Björn
Andersson, Jan Redman, Pierre Brannefors
Knästående: Uno Olsson (lagledare)
och Stefan Hjort
|
| Du tog 371 poäng på 43 matcher. Det gör ett
snitt på 8,63. Det var väl inte så illa. "Nej,
första året jag körde för Kaparna var jag bäste poängplockare."
Men dina största meriter är från slutet på 60-talet förstår jag. "Jag
körde VM-final på Wembley -67 och på Ullevi -68." Hur gick det?
Inte särskilt bra. Jag fick en mindre chock i depån på Wembley. Varenda
förare hade minst en mekaniker med sig. Vi hade en tjock en till alla fyra
polackerna. I mitt första heat började jag dessutom med en kavaljerstart.
Jag var lite het på gröten. Den där mekanikern var inte särskilt pigg på att
fixa till min hoj till nästa heat. Till råga på allt hade jag dessutom
dubbelheat!" Det var väldigt stor publik också. "Det
var jag van vid hemifrån. Det bekymrade mig inte, men den där mekanikern...."
Hur slutade det? "3 poäng. Jag var bland dom sista.
Jag hade nog bara Wyglenda och en östtysk efter mig. Det gick förresten lika
illa på Ullevi." |
| Blev du polsk mästare någon gång?
"Nej, men jag var tvåa en gång. Det gick
egentligen bättre i dom större tävlingarna. I Europafinalen -67 var jag 8,
en pinne efter Fundin och Michaneck. I Europafinalen i Wroclaw -68 kom jag
3:a och hade både Barry Briggs och Ivan Mauger efter mig.
Kontinentalsemifinalen -69 vann jag. Där var förresten Rafal Dobruckis pappa
Zbigniew med. Men i Kontinentalfinalen åkte vi båda ut." |
| Du körde förstås i Polska landslaget också?
"Jag var med några gånger i lag-VM. Vi blev tvåa i
finalen -67 i Malmö. Jag gjorde väl inte den bästa insatsen då, men det var
inte bara mitt fel. Jag blev utesluten i två heat. Första gången hade jag
Ove Fundin utanför mig. Han la sig över mig i första kurvan och min fotpinne
fastnade i hans hjul. Det svanhoppet Ove gjorde kunde ingen domare missa.
Jag blev utesluten fast det inte var mitt fel. Inte fan gick det att
protestera. Andra tillfället fick jag för mycket fäste och res rakt ut mot
Plechanov, ryssen. Han sa inget, men vår lagledare. Du skulle hört!
Plechanov var reko, men bäst av ryssarna tyckte jag om Kurilenko och
Samorodov. Dom var kul. Vi läste ryska i skolan, så vi förstod varandra
bra." |
| Det blir tät kontakt många gånger i ett
speedwayheat. Tänkte du på riskerna när du körde?
"Inte ett dugg. Jag var aldrig rädd. Om man skulle tänka så skulle man inte
kunna tävla. Det var på sätt och vis lättast att köra mot de bästa förarna.
Det kändes säkrare." Vilka av de bästa såg du mest upp till?
"Ove Fundin och Hans Nielsen. Man måste titta på de förarna som har ungefär
samma åkstil som man själv. Man kan inte försöka ta efter alla. Då blir det
inget bra resultat. Man måste vara mjuk och följa med cykeln."
Men polackerna då? "Janza och Plech var bra förare.
Men den bäste genom åren är ju ändå Gollob. Han har hållit sig i toppen
länge." Var du en riktigt fokuserad förare?
"Jo, det var jag förstås, men jag var inte en sådan som bara tänkte på mig
själv. Jag hjälpte ofta dem som behövde det." |
| Du följer fortfarande med i speedwaysvängen.
"Jag går på så många matcher i Gislaved som jag
hinner. Förut när vi hade husbilen åkte vi oftare och såg matcher längre
bort. Jag tycker att det ofta kan vara väl så roligt att se en seriematch
som en GP-tävling. Man kommer närmare och stämningen blir tätare." Men det
är klart att en GP-tävling i Polen eller på Parken i Köpenhamn är något
extra." |
| Körde du någonsin seriespeedway i England?
"Nästan." Vad menar du med nästan?
"jo, jag var kontrakterad för att köra med Swindon. Arbetstillstånd och
främlingspass fixades på nolltid, men då råkade jag ut för en axelskada.
Axeln hoppade ur led under en seriematch i maj. Det blev inte ett enda heat
i Swindons väst. Jag överlät mitt kontrakt på en norrman i stället, men det
blev visst inte så många matcher för honom heller innan han skadade sig." |
| Så här presenteras Jerzy i programbladet inför
VM på Ullevi 1968:
Polsk ungdom, endast 23 år gammal, som man hoppas och tror skall bli en ny
Ove Fundin. I varje fall hoppas man i polska speedwaykretsar på en
utveckling i den vägen. Tillhör Sparta där hemma i Polen och gjorde sin
debut i sammanhang som kvällens i fjol på Wembley, vars bana dock inte alls
var i hans smak, varför poängen inte blev så många. Har haft otur med
småskador de senaste säsongerna, men rapporteras nu vara helt kurant varför
han inte alls är ofarlig. |
| Trots sina modiga 63 år är Jerzy en mycket
aktiv man. När vi träffade honom i hans husbygge i Örby var han i full gång
med tapetsering. Han tyckte det var minst lika roligt att prata om husbygge
som speedway. Efter intervjun åkte vi gemensamt till Gislaved för att titta
på Lejonen mot Hammarby. På hemresan underhöll Jerzy oss hela vägen med hur
han hade hittat hantverkare till grund och stomme. Jerzy var ganska nöjd med att
Lejonen satte Hammarby på plats. Det ville vi inte diskutera eftersom vi
hade önskat ett annat resultat för våra gamla Kaparförare, Joonas, Renat,
Zagar m fl. |
| |
Anders Wistrand (anders@tebelius.se) |