En av Kaparnas mesta förare heter Kenneth Nyström. Pappa Birger jobbade på cirkus och körde motorcykel i både tunna och stålkula. Hans första kontakt med speedway var när en Kaparförare prövade på ”dödsrytteriet”. Kenneth tände seriöst vid VM 1974. Michanek tog guldet på Ullevi och den blonde nioåringen deklarerade att det var speedway han ville ägna sig åt. 1975 körde ungdomarna Pierre Brannefors och Björn Andersson uppvisning vid en match, och den kvällen tog Nyströms kontakt med klubben.

När Kenneth fyllde 11 släpade pappa hem ett stort paket till Kvadrantgatan i Bergsjön. Paketet innehöll en splitter ny knattecykel! Lyckan var total. Problemet var bara att det inte fanns någon vettig bana i närheten. Första träning skedde på Ullevis 500cc-bana. Och ”det var ingen höjdare att åka knattecykel där!” Pierre, och Björn och Kenneth flyttade i stället ett tag till Ullevis hockeyrink!

Första tävlingen kördes -77 i Norrköping och trots att det saknades bana i Göteborg gick Nyström vidare till Riksmästerskapet. Finalen gick inte bra, men det blev ändå Göteborgsseger genom Pierre Brannefors.

När knatteserien drog igång -79 körde Kenneth för Örnarna tillsammans med Kenneth Selmossons son Thomas. Thomas Tell var tredje Göteborgare i laget. Man tränade ofta i Mariestad, så familjen skaffade en husvagn, som stod vid banan. Där bodde far och son nästan varje helg. Hade pappa inte tid blev det till att åka buss – från Göteborg. Händer sådant i dagens speedway?

Kvalet till RM -79 blev en stor besvikelse när motorn skar och stoppade vidare avancemang. Första stora framgången kom nästa år när han blev Riksmästare. Dessa år var Kenneth given i svenska knattelandslaget. Även då var f.ö. danska knattar hopplöst bra. Även om svenskarna vann starten blev de omkörda av danskar på klart snabbare cyklar. De rödvita blev mänskligare då de gick upp på stor cykel! Mumlet om fusk med bränslet pågår ännu…

Givetvis blev skolan lidande. Av föräldrarna fick sonen dock ett gott råd: Lär dig ett yrke! Och Nyström blev till slut en duktig låssmed.

1981 var det dags för stor cykel och resultaten kom snabbt. Kenneth vann redan sin tredje tävling, som gick i Uddevalla. Han vann alla sina heat och vid målgång i det sista kunde han inte låta bli att dra upp cykeln på bakhjulet. Det slutade i staketet. Pappa var INTE glad när han samlade ihop spillrorna av den helt nya cykeln. Som det lätt blir när far och son lever tätt ihop blev det en del konflikter. Nyströmarna blev kända i hela speedway-Sverige!

Debut i Örnarnas A-lag kom mot Kaparna. Den gav 5 poäng på tre Ullevi-heat. Året därpå var Kenneth bofast i ett lag med bl.a. Mats Olsson, Börje Ring, Börje Klingberg, K-E Claesson och Jan Davidsson. Många säregna typer. Inte alltid välorganiserat., men roligt. Kraven på förarna var inte särskilt höga.

Kenneth blev känd för ett häftigt humör. Ibland gick det illa. När Örnarna körde playoff i Vetlanda tyckte han sig träffad av en sten från publiken efter målgång. Alla runt banan fick fingret från herr Nyström och licensen drogs in i tre månader. Som tur var hände det på hösten och han missade bara 5 – 6 matcher. Ironiskt nog värvades han till Vetlanda den vintern!!! Temperamentet var till fördel när han vann heat i ren ilska. Ibland var det till nackdel när han gjorde dumkörningar mot motståndare. Under U21-åren blev Kenneth nordisk mästare två gånger.

Vetlanda gav honom goda förutsättningar både sportsligt och ekonomiskt. Klubben ställde högre krav på sina förare än vad han var van vid, men det gav resultat. Laget vann guld 1986 – 1987. Där körde förutom Kenneth bl.a. Jan Andersson, bröderna Claes och Conny Ivarsson och Conny Samuelsson. 1986 vann Kenneth par-SM ihop med Jan Andersson i en bra tävling på Ullevi.

Säsongen 1990 försvann lusten. Resultaten blev därefter och vid 25 års ålder beslöt sig Kenneth för att lägga av.

Rykten om saken nådde snart Göteborg. Telefonen ringde hos Nyströms. I andra ändan hördes Tommy Rander. Kaparnas nya styrelsestjärna sa att Kenneth borde komma hem. Efter lite betänketid sa han ja. Någon sportslig utmaning var det inte fråga om, snarare att få köra bara för att det var roligt. Nästan på lek.

Kraven var inte så höga i division 1, men man bör inte underskatta Jens-Henry Nielsens betydelse. Kaparnas danske lagkapten var en stor inspirationskälla. Inte bara för Kenneth, utan för hela laget.

Det var inte mycket till speedway i division 1 då. Kenneth behövde knappt ta i, men vann trots det alla heat 1991. Hans patenterade starter lyfte honom enkelt till ledning. Mycket av tekniken har han i generna, men åren i Vetlanda med Hans Nielsen och Jan Andersson gav mycket.

1992 – 1993 hade Kaparna ingen hemmabana. Matcherna kördes i Mariestad och Nässjö. Enligt Kenneth var det inte speciellt kul. Att klubben överlevde är ett under. Utan alla trogna funktionärer hade det inte gått!

Klart skakad av Per Jonssons olycka, lade Kenneth släpskon på hyllan hösten 1994. Följande säsong blev det några besök på Arendal som åskådare. Det räckte att stå där för att adrenalinet skulle börja pumpa. Lusten kom tillbaka och det blev dags för comeback.

Kaparna var nära att gå upp i Elitserien redan -96, men året därpå var det dags. Det var ett härligt gäng som vann avancemanget före Masarna – en osannolik blandning av amatörer och fullblodsproffs.

Återkomsten till Eliserien blev inte vad Kenneth hade tänkt sig. Han var inte förberedd på det höga tempot. Ett skadat ben tillkom och förstörde säsongen 1998. Han ledsnade och la av igen. 1999 gick Kaparna kräftgång i Elitserien. Mitt under säsongen kom suget tillbaka.

Ny comeback! Kaparna var ytterst nära branten, men tack vare Nyströms insats andra halvan av säsongen klarade man sig kvar. Nu var han dock helt säker. Detta var sista säsongen. Han la av – igen.

Men historien upprepade sig en tredje gång. När Peter Karlsson skadade höften 2001 kopplade Rander på övertalningsrösten. Det tog inte många dagar innan Kenneth syntes på Arendal i full fart. Väl tillbaka i Kaparvästen gjorde han nu sin bästa säsong sedan åren i Vetlanda. Snitt 7,09 av en combackande 36-åring i den järnhårda elitserien är sensationellt. Få vet att det låg en envis mental träning bakom. Varje heat var genomgånget innan det kördes. Jason Crump kom undan med blotta förskräckelsen efter flera varv bakom Kenneth. Som Peter Karlsson sa vid ett tillfälle: ”Vilka starter! Tur att den jävlen inte är med i GPt.”

Bakom dessa framgångar fanns också tre fantastiska personer. Christer Jungeus lånade ut sin ”hobby”-cykel. Den höll världsklass. Jan Andersson fixade till motorerna precis exakt som Kenneth ville ha dem. Anders ”Willy” Sjögren mekade och höll uppe humöret under alla resor. Hade Kenneth hittat en bra sponsor hösten 2001 hade han nog fortfarande kört i Eliten. Nu blev det inte så. På senare år har Kenneth varit lagledare och tränare för Kaparnas knattar.

Eget företag och familjen prioriteras före speedway. I alla fall just nu!? Efter senaste comebacken klättrade Kenneth förbi Jens-Henry Nielsen i Kaparnas maratontabell. Strax bakom ligger Ove Fundin, ”Gema-Kjell”, Göran ”Sala” Norlén och Bengt Brannefors. Nyström har bara 290 poäng upp till Peter Karlsson på andraplats. En återkomst till så är saken klar. Upp till Jan Andersson kan det ta lite tid. Det är 1300 poäng dit!

Artikeln är skriven av Roine Lundström. Den var publicerad i matchprogrammen säsongen 2005.