Sverige kan vara stolt över Torsten Sjöberg

Samlad världselit utklassad

Tyckte imponerade australiensare

I juli 1934 skulle så det stora slaget stå mot Danmark. Det var i Karrebaecksminde. Där fick vår svenske mästare så flott sällskap som danskarnas idol, Baltzar Hansen. Dessutom hade denne gott sekundantskap av sina skickliga landsmän Thorkild Clausen och Bent Jensen. Från dirt-track-sportens hemland, England, kom så Bronco Dixon. Nu skulle den svenske segerförarens skalp tas, den saken var alla danskar på det klara med.

Det blev sannerligen en tävling som publiken länge skulle minnas. Det började med att dans-karna i några förberedande heat visade så fin form att hemmapubliken kom i extra fin stäm-ning.

"Den här gången skall Torsten Sjöberg få stryk", sade de närvarande danska experterna. Men om han klarar detta eldprov skall vi vara de första att erkänna att han är den borne mästaren.

Glädje och förtvivlan.

Torsten visade genast från sin första start vem som här skulle ange takt och ton. Han vann i närmaste utklassningsstil före Bent Jensen och åskådarna fick se en verkligt flott körning.

Det blev applåder från publiken, som dock inte hyste så stora farhågor, än var ju Baltzar och Dixon kvar!

När tävlingen var slut fick man dock ännu en gång applådera - Torsten Sjöberg!

På den strålande tiden 1.18,8 blev han odiskutabelt bäste man i hela tävlingen. Han slog klart samtliga danskar och Dixon. Ett handicaplopp arrangerades. Där fick Torsten starta 69 meter efter närmaste man. Han vann även det, denna gång med tiden 1.20,0!

Mitt i den allmänna svenska glädjen kom sorge-budskapet om att Gunnar Kalén hade föro-lyckats.

Rekord i Hunnebostrand!

Så var det åter dags för Torsten att visa sig på styva linan I hemma i Sverige. Det var vii den stora fartfesten i Hunnebostrand som hans nästa framträdande ägde rum.

Den 8 juli gick tävlingen och så gott som hela svenska eliten var samlad. Kumla-Fransson hadet föregående rekordet. Det fick han natur-ligtvis inte behålla! Med tiden 1,40,0 segrade Torsten och den tiden var även nytt fint ban-rekord.

I samtliga de tre heat han startade visade han sig oslagbar, trots att den församlade eliten gjorde allt vad den kunde ör att förvisa hon längre  ner på prislistan.

Familjetävling stundade . . .

I Häverösund gick familjen Och väntade på Torsten. Man ville  hylla honom för hans många stora segrar. Broder Henry fick genom en skada han ådragit sig på en isbanetävling snart lägga upp motorsporten. Gösta vurpade i Råsunda-backen och slog sönder sig så pass att han föredrog att sluta.

Den övriga delen av familjen slog sig nu på motorsport och anordnade ett stort lopp i Hallstavik. Fader Georg var tävlingsledare, Henry och Gösta satt med i tävlingskommittén!

. . . Hallstavik!

Den 15 juli 1934 hade Hallstaviks jordbana så sin invigning. Torsten var storfavorit i loppet och han infriade också hemmapublikens alla högt spända förväntningar.

Till stor glädje för den församlade publiken vann han tävlingen och satte ett stiligt rekord med tiden 1.36,5. Att det inte var vilka som helst som fick se sig besegrade visade prislistan där Skepparn var tvåa på 1.39,1 och Gunnar Barthelsson trea på 1.41,4.

Katalogklassen vanns av en ny förare som många år senare skulle visa sig framstå som racerförare, nämligen gotlänningen Fritz Löfqvist!

Verkliga storsegern!

Det verkligt stora evenemanget gick dock publiken i Stockholm och väntade på. Motor-sportklubben med Nisse Sundell i spetsen hade trummat ihop ett verkligt elitgäng. Det var Walley Little från Australien, Alfred Rumrich från Tyskland och så hela svenska eliten. Skepparn, Barthel och så Torsten.

Det blev nytt banrekord - av en svensk. Torsten Sjöberg hette rekordhållaren. Publiken visste knappast till sig av förtjusning när Torsten i sin tjusiga stil vräkte sig runt banan, förvisande alla de andra berömdheterna till platserna närmast.

Han är mästaren!

Australiensaren hade under träningen visat att han var en förare av allra yppersta klass. Det var med oerhörd spänning publiken väntade på första start. Prislistan fick följande utseende: Torsten Sjöberg 1.30,2, Alfred Rumrich 1.35,2.

Då hade Torsten med sin Suecia visat prov på rundbanekörning av bästa världsklass. Finalen vanns även den i elegant stil och det trots att Skepparn och Little pressade sig och sina maskiner till det yttersta för att slå den segersäkre.

"Han är den borne mästaren", sade Little efter slutat lopp. En sån stil, en sån säker het vet jag mig aldrig ha sett trots att jag tävlat litet varstans runt om i världen. Sverige kan vara stolt över Torsten Sjöberg!

Tillbaka till Torsten Sjöberg