21 banrekord på ett enda år
Krock med räv gav fästmön stilig boa kring halsen
Torsten hade alltså fått se ett av sina banrekord överträffat, i detta fall av dansken Baltzar Hansen. Samtidigt fick han förstås stryk, men det tyckte han själv var enbart fint! Han hade själv vunnit så mycket och slagit så många otaliga rekord att publiken fordrade det övermänskliga av honom så snart han visade sig på en bana.
Endast 2 dagar efter detta nederlag var Torsten i farten igen. Den här gången gällde det stora tävlingar nere i Hälsingborg. Det var på den lilla banan nere vid Gåsebäck.
Där hade arrangörerna samlat en stor del av de bästa svenske: förarna. Dessutom hade man inviterat Baltzar Hansen. Till slut kom det denna gång två engelsmän; bara för att Torsten skulle få riktigt hårt motstånd.
20:e banrekordet . . .
Det blev en oerhört spännande tävling där nere. Torsten var väl förtrogen med banan. Han hade under en månadslång vistelse på Sueciaverken i Örkelljunga haft många tillfällen till träning där nere och kände väl till hur man skulle handskas med maskinen för att ta sig fort fram.
Det blev också rekord redan i första heatet där Torsten ställde upp till start. Det var för övrigt hans 20:e banrekord detta år. Tiden blev denna gång 1.29,7.
Det var exakt en tiondel bättre än det föregående. Eftersom detta innehafts av Baltzar Hansen, var det med extra stor tillfredsställelse Torsten slog det!
"Med gåvor och gengåvor varar vänskapen längst", sade Torsten omedelbart efter sitt granna lopp. "För två dagar sen tog Baltzar ett rekord från mig på All-Stadion. Den här gången tog jag ett annat från honom."
. . . och det 21:a!
"Kanske det dock är bäst att man åker ännu fortare i något av av de följande heaten", frågade sig Torsten. "Baltzar är farlig och en enda liten tiondel kanske inte räcker."
Sagt och gjort. Redan i sitt nästa åk för-bättrade han tiden ytterligare och det nya rekordet fick skrivas till 1.28,2.
Det var för övrigt vid denna tävling som Torsten träffade sin blivande fru och den som i fort-sättningen skulle bli hans ständige mekaniker.
Så det var inte underligt att han i fortsättningen med förkärlek höll sig nedåt Skåne när det gällde att deltaga i tävlingar!
Ny ram konstruerades.
Så blev det ett nytt besök på fabrikerna i Örkelljunga. Där konstruerade Torsten tillsam-mans med verkmästare Fogelberg en ny ram, lämpad för isbanekörning.
Hela december månad tillbringades med de nya experimenten. Tillsammans fick de båda ovan nämnda fram en ram som var något nytt och samtidigt bättre än det man förut varit van vid. Säkerligen var det också den första maskin som tillverkats i Sverige, avsedd enbart för isbane-åkning.
Här skall åkas och vinnas.
"Med denna nya maskin skall det åkas som aldrig förr. Det skall också vinnas som aldrig förr", lovade Torsten sin nyförvärvade fästmö. Det sistnämnda tyckte man var svårt att uppfylla, ty Torsten hade ju strängt taget vunnit allt som gick att vinna inom denna sport.
New Imperial, Douglas och JAP-dirt-track-maskiner var Torsten van vid. Den vanan fick han stor användning för när det gällde nykonst-ruktioner.
Allt måste visas.
Det var nya delar, det var nya förbättringar i det oändliga. Snart sagt varje dag kom Torsten eller Fogelberg på något som absolut måste provas. Och då måste också fästmön vara med och titta på.
Alltså satte sig Torsten i sin bil och for i väg de 6 milen in till Hälsingborg för att hämta henne. Det blev många, många färder de veckorna, inte bara för motorn eller ramens skull.
Torsten Sjöberg med fästmön Inga 1935 på Sävedalen
Räv och halssmycke!
Vid en av dessa färder fick paret helt plötsligt vara med om rävjakt. När Dodgen var i närheten av 80-kilometerstrecket hördes en kraftig duns. Bromsprovet klarade Torsten fint!
När Torsten med fästmö hann ur bilen låg en den grannaste räv till synes livlös på dikes-kanten. Först när Torsten grep tag i den blev det liv i djuret.
En vild brottningskamp följde, som ändades först när fästmön med ett stort monteringsjärn i handen kom till undsättning. Så var den rävens saga all. Och Torsten Sjöbergs fästmö ett grant halssmycke rikare.
Debut för isracern.
3å var då allt klart för den nya isracerns debut. Skulle maskinen hålla för påfrestningarna? Den höll och det med glans!
Den 27 januari 1935 ägde premiären rum på Östermalm. Torsten körde som om han tränat på ispalats hela sommaren! Han och hans nya Suecia var i särklass och en så gammal tränad veteran som Skepparn med sin HVA fick finna sig i att så gott som bli utklassad.
Torstens maskin accelererade som en blixt och han vann suveränt. Aldrig hade hans över-lägsenhet på detta gebit varit så tydlig som nu, trots att han redan tidigare visat sig vara mästaren när det gällde att på dylika tävlingar hinna först till målsnöret.