Artikel i Dirt Track nr 3 (hösten 2006) av Henrik Brändh

Förste svenske isracingmästaren, Sven Skoglund, var bara 23 år gammal när han avslutade en karriär som kunde ha blivit hur framgångsrik som helst.

I stället startade han egen firma hemma i Karlskoga 1954 och ställde sig vid svarven. Där står han kvar än.... "Jag ångrar inte att jag slutade så tidigt. Jag är född bohem och brydde mig inte så mycket om jag blev sist eller vann", säger Sven, som fyller 75 år i novemer.

Dirt Track styrde kosan mot Degerfors i Värmland. Historisk fotbollsmark. På klassiska Stora Valla har storspelare som Gunnar Nurdahl, Ralf Edström och Olle Åhlund i den röda DIF-tröjan fått nätet att rassala.

Här, bakom en svarv på Skoglunds Mekaniska AB på Gjuterivägen, hittar vi Sven Skoglund.

Mästaren som försvann. "Jag skall bara byta om", ursäktar sig Sven och visar upp två oljiga händer när jag stiger in i den gamla verkstadslokalen.

Vi går en trappa upp och stiger rakt in i ett stort vardagsrum med en trivsam bar i ena hörnet. Sven och fru Mona bor ovanpå verkstaden i ett hus som han byggde själv för 36 år sen. "Jag behöver inte bekymra mig för vad det är för väder ute när jag ska till jobbet". skrattar han och bjuder på kaffe och smörgåsar med ägg och kaviar.

Sedan berättar Sven om sin korta men explosiva karriär i början av 50-talet som gjorde avtryck i den svenska isracing- och speedwayhistorien.

"Så här i efterhand känns det nästan overkligt att jag har varit med om det här", säger Sven när han bläddrar i sina gamla klippböcker.

På gulnade sidor finns det mesta dokumenterat. Allt från de första åren med sedan länge nedlagda Kanonerna i Karlskoga till SM-guldet i isracing 1954.

Karlskoga har alltid varit en motorsportmetropol. På Gelleråsens motorstadion har formel 1-legendarer som Ronnie Peterson, Jackie Stewart, Stirling Moss, Joakim Bonnier och Jack Brabham haft minnesvärda duster.

När Karlskoga hoppade på speedwayboomemn och startade Kanonerna 1950, byggdes en speedwayoval på Gelleråsen. På innerplan där dagens racerbana ligger.

Hemmasönerna Bert Lindarw och Sven Skoglund blev stjärnorna i lagledare Folke Spiiks lagbygge i den västsvenska serien, där Kanonerna kom fyra första året. "Bert och jag körde ihop i två heat i varje match, och vi kunde själva bestämma vem av oss som skulle köra fullt eller om vi skulle vinna var sin gång. Så överlägsna var vi", minns Sven.

Sven tillsammas med den legendariske ledaren Erik "Kusen" Karlsson, som värvade den talangfulle Karlskogaynglingen till Smederna 1951

De större klubbarna fick snabbt nys om Skoglunds färdigheter. Hösten 1951 värvades han till Smederna av legendariske ledaren Erik "Kusen" Karlsson. "Indianernas Olle Gullberg var på mig först, men Folke Spiik rekommenderade 'Kusen', som var i lag med Arne Bergström och duktig på att ordna tävlingar. Dessutom fick jag bättre betalt", säger Sven och avslöjar att han fick 3 500 kronr att stoppa i plånoken och därtill en cykel värd lika myket. "7 000 kronor var ganska mycket på den tiden", konstaterar han.

I Smederna blev Sven en av tre stjärnförare från Karskoga. Bert Lindarw och Olle Segerström var de andra två.

Redan första hela säsongen, 1952, blev Sven bästa poängplockare i Smedernas silverlag. Getingarna med Sune "Maxium" Karlsson i spetsen tog lite överraskande hem guldet.

Inför säsongen reste Sven med Smederna på en framgångsrik turné till Storbritannien. Sven gick bland annat serande ur ett så kallat scratch race i Wales. "Jag vann i Cardiff 50 år innan första GP-segraren korades" ler han.

1952 fick Sven även kvala till VM första gången. Tillsammans med Getingarnas Åke Lindqvist blev han inbjuden till Västtyskland för att köra kontinentalfinalen i München. Sven tog elva poängoch blev trea bakom Fritz Dirtl och Josef Kamper. Därmed gick han vidare till kontinentfinalen i Falköping, men där körde han ihop med en norrman så att hjälmen sprack, och så var det VM-äventyret över.

Varför VM-kvalade du i Västtyskland medan övriga nordiska förare hade sin rond i Oslo?

"Man ville ha med förare från Skandinavien, då förare från Tyskland och närliggande länder inte var så värst. Jag var tvungen att vara med på träningen dagen innan, på lördagen. Annars fick man bara halva gaget", förklarar Sven.

Även från Abensbergskvalet gick Sven vidare, som fjärde man, trots att startgrind saknades helt och tjuvstarterna var många.. Men även nu tog det stopp i den nästföljande kontinentfinalen som 1953 kördes i Kumla. Sven blev sist med en poäng.

Men han var inte speciellt ledsen för det "Jag var ingen riktig tävlingsmänniska. Jag brydde mig inte så mycket om hur det gick. Jag har aldrig varit nervös i hela mitt liv. aldrg gått runt och haft ont i magen. Jag brukade gå fram till Bert Lindarw, sakta skala en banan och fråga om han ville ha lite. Han bara grimaseade illa. Bert var så otroligt nervös före tävlingarna."

Sven fick aldrig köra någon VM-final, men han visade alla världsmästare av sin samtid bakhjulet vid något tillfälle. Hans käraste speedwayminne är när han knäckte den dubble världsmästaren Jack Young i en internationell gala på Tunavallen den 5 juni 1953. De möttes i det tionde heatet och Skoglund vann starten knappt men klart. Young jagade svensken i tre varv innan han gav upp. Jublet ville aldrig ta slut. "Publiken skrek så högt att jag inte hörde min egen motor", berättar Sven, som vann tävlingen på maximala 15 poäng.

Två rara profiler. "Varg-Olle" Nygren och Sven Skoglund. En gång körde de i samma landslag. När Polen besegrades med 77 - 31 på den gamla Adolfsbergsbanan i Örebro i augusti 1951. Olle tog 14 poäng, Sven kom upp i 9.

"Skoglund är en fin grabb och värdig segrare. Jag hoppas få möta honom fler gånger, så skall vi väl ta och titta om det inte går att ändra på ordningsföjden i mål", kommenterade Jack Young.

1955 var Sven tillbaka i Smederna, men efter bara en match drog sig laget ur serien på grund av sviktande publiksiffror. Det blev också slutet på Svens intensiva karriär som varade från 18 till 23 års ålder, och vars höjdpunkt blev SM-guldet i isracing tisdag 16 februari 1954.

Den första rafflande isracingfinalen lockade 5 000 betalande åskådare till Stockholms Stadion. De allra flesta kom för att se iskungen Thord Larsson ta en betryggande seger. Men storfavoritens kväll slutade i en snödriva redan i första kurvan.

Det var en fulländad taktisk triumf! "Jag åkte långt ut i banan och när Peo fick syn på mig så drog han påytterligare medan jag slog av lite och gick på insidan", säger Sven, fortfarande belåten 52 år senare.

Extra tändvätska fick Sven när han läste programbladet. Där stod: "Sven Skoglund, Smederna. En elegant förare, som tyvärr har lite för dåligt tävlingshumör för att räknas som medaljaspirant. Han är med andra ord lite för snäll!!!"

När tävlingen var över, och Sven stod där med segerpokalen, så kom tjuvpojksglimten fram: "Det är tydligt att sämste man vunnit i dag. Det är tråkigt, men inget att gör åt", raljerade Sven inför den församlade pressen.

Sven hade kört isracing i fyra år när han tog hem det historiska guldet. "isracingen passade mig perfekt. Jag hade nog en naturlig talang för det. När jag för några år sedan satte mig på Bror Segerströms iscykel och åkte några varv så var det exakt samma känsla som för 50 år sedan."

Den 15 oktober 1954 startade Sven Skoglund sin mekaniska verkstad i pappas garage i Karlskoga, och i samma veva gav han upp idrottskarriären. I stället för att jaga nya SM-guld ägnade han sin tid åt mekanisk bearbetning av TetraPaks prototypmaskiner och att konstruera verktyg till Bofors granattillverkning.

52 år senare lever firman vidare, nu med sonen Roger vid rodret. Men Sven rycker gärna in när sonen, som är engagerad i lokala slalomföreningen, är upptagen på annat håll. "Man blir inte frisk framför TV:n", resonerar han.

Sven Skoglund fyller 75 år den 13 november i år, men fortfarande rycker han in vid svarven i den mekaniska verkstad han startade 1954

Det är en vital 75-åring. Frånsett en näthinnelossning med vidhängande tinnitus har han klarat sig från krämpor. "Sista dagen i februari i år vaknade jag upp, och plötsligt var all värk och tinnitus borta", berättar han glatt.

Dagens speedway följer Sven via TV:n och så blir det nå't enstaka besök i Kumla. Nya Smedstadion har den gamla smed-stjärnan ännu inte besökt.

Tre månader om året lapar den forne ismästaren spansk sol i huset norr om Gibraltar. Övrig tid lägger han på sina tre barn och de nio barnbarnen - och så firman förstås.

HENRIK BRÄNDH