VEM VAR FÖRST MED ISRACING?
VEM KOM PÅ ATT DUBBA DÄCKEN FÖR ATT KÖRA FORT PÅ IS?

Med tanke på hur dominant roll förare från Sovjetunionen/Ryssland haft kunde man tänka sig att det var borta i Sibirien man först kom på att tävla på is med dubbade däck. Men det var faktiskt i Sverige de första försöken gjordes. Först flygande kilometer på Hustegafjärden i Lidingö 1920, sedan rundbanetävlingar på extremt långa banor. Banan utanför Jönköping var 2000 meter. Den första tävlingen som liknade det vi i dag kallar isracing kördes på Östermalms IP 1932. Det var en 400- metersbana. Man körde då fem varv med tre startande i varje heat. Snabbaste tid räknades som vinnartid så som i jordbanetävlingarna ända fram till 2:a världskriget satte stopp för tävlandet.

Tävlingarna drog stora åskådarmassor. Under denna tid firade Torsten Sjöberg stora triumfer. Han var en nydanare inom sporten och utvecklade såväl maskinmaterial som åkteknik.


Åke Ahlqvist

Först 1938 demonstrerades isracing i Moskva. Men sedan har Sovjet/Ryssland dominerat på ett sätt som ingen annan nation i någon sport.

Vi svenskar har anledning att vara stolta över att våra amatörer kunnat sticka upp och vinna individuella VM fyra gånger och lag-VM tre gånger. De svenska segrarna är Erik Stenlund (1984 och 1988) och "Posa" Sirenius (1995 och 2002). Enda icke-ryssar ytterligare att vinna ett individuellt VM är Antonin Svab 1970 och Milan Spinka 1974, båda från Tjeckoslovakien, och Finlands Jarmo Hirvasoja som vann 1990.

Den första internationella isracingtävlingen i Sovjetunion kördes 1960 i den numera stora isracingmetropolen Ufa. Det blev svensk dubbelseger med Björn Knutsson som etta och Billy Andersson tvåa. Trea var Farid Szjanurov, Sovjetunionen.

Första internationella mästerskapet kördes 1964 som Europamästerskap (med förare från såväl Mongoliet som Kazakstan). Finalen kördes i form av 5 deltävlingar med en numera ovanlig poängberäkning. De sex bästa förarna i varje finaltävling tilldelades finalpoäng (8, 6, 4, 3, 2 och 1) som slutligen adderades, vilket innebar att en stor del förare slutade på 0 poäng. Bernt Hörnfeldt (5:a) och Per ”Flax” Hollander (6:a) gjorde fina insatser i detta första inofficiella VM. 1966 blev mästerskapet officiellt VM.

Efter kriget var Thord Larson, som kallades "Thordan" eller "Iskungen", En av Sveriges bästa isrcingförare.