Brittlektionen kostade vad publiken betalade

"Speedway har blivit tidens melodi" skrev vi härom dagen och melodin slog helt igenom vid gårdagens stora speedwaygala på i el-ljus skrudade Slottsskogsvallen. Den över 10 000 personer stora publiken gav sig helt och hållet inför det fascinerande skådespel som de suveräna  engelsmännen från Birmingham och de allt starkare kämpande Kaparna visade. Birmingham vann överlägset i klubbmatchen, ja att för överlägset för att det skulle bli den rätta spänningen. Men svenskarna lärde och i den avslutande individuella scratch racen gav de sina motståndare en hård match. Unge kaparen Göran "Sala" Norlén gav VM-finalisten och favoriten Alan Hunt en hård match och man såg våta stänk i ögonen på gamla speedwayfantaster, när "Sala" varv efter varv i lika suverän stil som engelsmännen jagade runt banan. Han hemförde också klart Aftonpostens pris som bäste Kapare. Någon ekonomisk succé blev tävlingen emellertid inte och ledningen räknar med att tillställningen går ungefär ihop.

Speakern Curt Alberts hoppades i sitt häls-ningsanförande att engelsmännen skulle lära svenskarna åka speedway och "Brummies", som Birminghams speedwaylag kallas, tog honom på orden. I klubbmatchen blev det rena utklass-ningen. Engelsmännen behärskade den hårda banan och elljuset bättre än svenskarna och kunde gå mycket hårdare än Kaparna i de långa kurvorna, där svenskarna gärna fick stoppsladdar om de försökte dra på. ". Det verka de stundtals som om engelsmännen kunde gå förbi en framförvarande svensk precis när de behagade, men nar de väl tagit ledningen körde de inte fortare än vad som behövdes för att segern skulle bärgas.  Särskilt imponerade Alan Hunt. Han satt som klistrad vid sin maskin och det bekom honom inget hur maskinen än kastade och krängde. Hunt vann också .samtliga heat och var inte mycket att göra åt i scratch racens final.

TORSTEN KOM MOT SLUTET

Om engelsmännens överlägsenhet vittnar slutresultatet 58 - 24 och inte mindre än sju femettor. Enda svenska segern noterades i sista heatet, där Torsten Karlsson vann efter en fantastisk åkning mot Lionell Watling Båda förarna växeldrog genom alla fyra varven och gick förbi varandra med både inner- och ytterkants-slickare.

STORSLAGET AV WARREN

Linus Eriksson fick avbryta tävlingen efter 9:e heatet, där han gick omkull i depåkurvan. Graham Warren fick en stoppsladd och drog sig utåt så att Linus Eriksson fick en tackling på armen. Maskinen krängde till och svensken fick lägga ner cykeln för att inte åka upp i vallen. Någon allvarligare skada blev det inte, men foten stukades och omöjliggjorde fortsatt åkning. Warren gjorde en fantastiskt skicklig manöver då han mitt i vurpan satte ner vänstra foten och lyfte maskinen inåt så att Linus Eriksson skulle få större utrymme att komma förbi.

Tävlingsledaren Georg Arvidsson) har all heder av arrangemanget och hans funktionärer skötte sig mycket bra, men så hade de också drillats inför tävlingen och gick in för att göra sitt bästa.

Reiz.

Du kan läsa "Salas" och en hel del andras synpunkter här.

Graham Warren

Wally Green

NEGATIVA ÖVERRASKNINGAR

Bland Kaparna överraskade förstärkningarna Kjell Carlsson och Linus Eriksson negativt. Båda hade i svårt att hålla sig upprätt och svarade för kvällens vurpor.

Kjell försökte ta en ordentlig rövare i 11:e heatet. Han åkte mycket hårt genom sista kurvan och försökte pressa sig förbi ledande Mountford. Först på innerkanten, där engelsmannen täppte till och då försökte Kjell gå förbi på yttersidan men Mountford gled ut och täppte till även där. Kjell satte då maskinen i en halmbal och det såg ruskigt ut, men göteborgaren reste sig och promenerade under publikens jubel själv till depån.

Engelsmännen behärskar sådana här banor med fast underlag mycket bättre än svenskarna och så är de mera vana vid elljuset, sade Varg-Far, när vi träffade honom i Birminghams depå. De åker mera avspänt än svenskarna och tar sällan några "rövare" utan tar saken mera lugnt och åker med större omdöme än våra svenska grabbar, som gärna tar betydligt större risker.

Av särskilt stor betydelse är det, att förarna går in riktigt i kurvorna och hela tiden har klart för sig var de skall ta chansen att gå förbi. Man måste studera den framförvarande motståndaren och allt är beroende på hur denne går in i kurvan. Det avgör om man skall gå förbi på inner- eller ytterkant.

"SALA" EN GRABB SOM KOMMER

"Sala" Norlén var en angenäm. bekantskap och en grabb, som kommer er att gå mycket långt inom speedwaysporten om han fortsätter i samma stil som hittills. Det ser för övrigt lovande ut i Göteborg både med förare och publik, så stor-arrangemangen bör komma betydligt tätare hädan-efter.

WARREN PRIVAT

Engelsmännen kom till Göteborg från två skilda håll, Graham Warren, Wally Green och skadade | Davies kom tillsammans med Varg-Far Bergström och "Pompe" Ringblom från Norrköping. Australiensaren och lagkaptenen Warren såg privat ut att vara allt annat än speedwayförare, när han uppenbarade sig i grå gabardinkostym, sving-pjatt-hatt eleganta solglasögon och en packe engelska tidningar med pinuppor på omslaget under armen. Wally Green var inte riktigt i humör efter en "smäll" i Norrköping och det syntes på hans åkningar. Han lin kan mycket bättre den grabben, som förresten var den ende i hela truppen som hade sin fru med sig. Huvuddelen av truppen kom från Oslo och man strålade samman på Hotell Atlantic.

BERGSTRÖM INSTRUERADE

I pausen passade en del av Kaparna på att göra visit i den engelska depån, där de uppsökte Arne Bergström för att få goda råd. Och Varg-Far förklarade varför engelsmännen lyckades så bra. "Sala" lyssnade med andakt och att han har lätt att lära visade han i den efterkommande i scratch racen.

LÅNADE MASKINER

Engelsmännen har haft otur med sina maskiner och Arne Bergström fick låna dem fyra svenska cyklar till gårdagens match, vilket visade vad skickligheten betyder mer och maskinerna mindre vid speedway, fast det vid vissa tillfällen såg ut som om engelsmännens cyklar gick dubbelt så fort som svenskarnas.