Parallellt med seriekörningen på olika "hemmabanor" i södra Sverige förhandlade klubbledningen med Göteborgs Kommun om att få ekonomiskt stöd, och tillgång, till mark för att bygga en egen bana. Efter många turer dök en mosse upp ute vid Skandiahamnen. De närmaste jublade, samtidigt som resten skrek i kör: ”Det kommer aldrig att gå att bygga en speedwaybana där!”.

Utan att ta någon som helst notis om de kraxande olyckskorparna började de närmaste jobba med den nya banan. Planen var att Kaparna skulle göra hemmadebut på Arendalsbanan i april-94. Byggarbetet drog ut på tiden. Snart insåg klubben att det vore bäst att skjuta upp hemma-premiären till efter sommaren.

Svemo och berörda klubbar kontaktades. Var det möjligt att flytta vårens matcher till hösten? Svaret blev ett blankt nej. Vad göra? Same procedure! Hemmapremiären kördes borta i Nässjö.

Smygpremiären hemma på Arendal gjorde Kaparna 13:e juni -94. Storseger mot Griparna med 60-30 inför 295 personer. Kenneth Nyström satte det första banrekordet på 64.6. En tid som dagens Gastförare ligger på.

Den officiella invigningen av Arendalsbanan skedde 3 dagar efter smygpremiären. Motståndare var svenska U21-landslaget. Matchen slutade oavgjort, 45-45. Lite drygt 1100 personer blev den smått fantastiska publiksiffran.

Man skall ha klart för sig att det som 1994 var Arendalsbanan var egentligen inget mer än själva banan med staket, depån, "Stora Holm"-huset och en liten ”läktare” i första sväng. I kurvorna och utefter andrarakan fanns inga publikplatser överhuvudtaget. Där fanns inte ens några vallar. Mycket har hänt sedan dess!

Sportsligt gick det ganska bra för Kaparna. Samtliga hemmamatcher vanns ganska enkelt. T.o.m. träningsmatchen mot Vetlanda slutade med hemmaseger. Publiksnittet stannade på närmare 300 personer. Ca 4 gånger högre än de sista åren på Ullevi. Fantastiskt. I alla fall lite fantastiskt

Under året blev Nyström av med banrekordet till Magnus Damberg. Svaret från Kenneth kom några veckor efter Dambergs rekordnotering.

Inför 1995 beslutade klubben sig för att prova att flytta hemmamatcherna från kl 19.30 till 19.00. Alltså en tidigareläggning av matcherna med en halvtimma. Detta skulle visa sig vara ett felaktigt beslut. Publiksnittet sjönk rejält. Från närmare 300 personer -94 till lite drygt hälften -95.

På banan gick det bättre. Kaparna vann nästan alla matcher på Arendal. Första förlusten kom mot Dackarna (nuvarande Luxo Stars).

Örnarnas Peter Karlsson visade för första gången upp sig för Arendalspubliken i samband med SM-kvalet i juli. Banrekordet rök naturligtvis all världens väg. Peter vann före broder Mikael. På tredje plats kom en f.d. Kapare, Anders Kling. Kling körde i Kaparnas Elitserielag i början av 80-talet (Sonen heter Ricky och gör i år debut på stor cykel).

Nu började den riktiga satsningen för att ta steget upp i Elitserien. Viktiga pusselbitar för att klara steget upp blev bl.a. Charlie Gjedde och en viss australier vid namn Sullivan...

Arendal byggdes frän början för träning och småtävlingar Bygget startade blygsamt och banan har därefter varit en byggarbetsplats där det alltid pågår förbättringar och underhåll (nåja!) i en salig röra.

Banan blev snabbt känd som svår. Hemmaförarna lärde sig snart att hitta ut ur startkurvan och att hantera ingången till den andra. Del var värre för bortaförare som bara körde här någon gång om året. Andrakurvan tillhörde länge en av Sveriges i svåraste och många hamnade farligt nära staketet i utgången. En del åkte t.o.m. över det och landade i säkerhetszonen. 1996-97 var Marcus Johansson en av Kaparnas hårdsatsande ungdomar. Han lärde sig kurvan genom några häftiga närkontakter med staketet. Mänga höll andan innan han reste sig efter sina luftfärder.

Klubben siktade redan vid den här tiden på Elitserien och sakta men säkert byggdes ett topplag lite i skymundan. 1996 var Kaparna nära men föll mot Dackarna (nu Luxo Stars). Matchen sågs av 1216 pers, då ett nytt publikrekord.

Till 1997 värvades en lovande ung australier, Ryan Sullivan, och nästan lika lovande dansken Charlie Gjedde. Den duon och en nytänd Kenneth Nyström gjorde våren till en transportsträcka mot höstens slutspel.  Många matcher slutade med 50 poängs övervikt. När slutspelet (det hette Allsvenskan då) drog igång blev det tuffare. På Arendal besegrades först Filbyterna relativt enkelt. Mot Masarna blev det stryk med några ynka poäng. I avslutningen mot Karlstad blev det oväntat hårt. Kaparna vann dock till slut inför en begeistrad storpublik och var åter i Eliten medan Masarna fick vänta ännu ett år.

Under vintern gjorde Kaparna upp med Örnarnas världsförare Peter Karlsson, en sensationell värvning på den tiden. Första säsongen i Eliten blev dock mycket värre än vad de flesta i klubben hade räknat med.

Hemmapremiären mot Örnarna blev en smärre chock och Kaparna blev överkörda. Marginalen var hela 20 poäng. Efter mängder av bråk under säsongen (som vi inte går in på här) lyckades dock Kaparna hålla sig kvar. Avgörande blev säsongens sista heat i en nu klassisk batalj mot Vetlanda. Kaparna var piskade att vinna sista heatet med 5-1. Peter Karlsson och Ryan Sullivan stod mot John Jörgensen och Conny Ivarsson och hemmaförarna såg till att säkra fortsatt elitserieåkande!

Under året putsades Nyströms banrekord med nära sekunden av Tony Rickardsson till 62.0. När Sullivan så lämnade för Rospiggarna kom Brian Karger från Vetlanda. Kylmäkorpi och Shane Parker kompletterade truppen inför säsongen -99. Förändringarna lyfte Kaparna till mittlag. Man hade  bredare trupp än tidigare och tog många poäng i reservheaten. Det skulle bli lagets signum under kommande år.

Banrekordet sänktes 1999 med hela 1,5 sekund. Återigen var det Rickardsson som stod för bedriften. Det tog många år innan någon kom nära hans notering. Även publikrekordet putsades rejält, 1789 pers såg premiären av säsongsavslutande Sweden Speedway Masters.

1999 blev också ett historiskt år när klubbens allra första 80cc-bana invigdes med tävlingen Nyströms Trofé. Den kördes i oktober och vanns av Indianen Sonny Holm före Teddy Hansen och Kaparnas Sebastian Bengtsson.

När Kenneth Nyström så lade släpskon på hyllan värvades Bjarne Pedersen och Rafal Dobrucki. Kaparna skulle bli ännu bättre!

Den långa, malmedvetna satsningen mot toppen började ge resultat och 2000 etablerade sig Kaparna i tabelltoppen. Med en match kvar var slutspelet nära, man behövde "bara" slå Vargarna borta. Det gick inte alls. I sextonde och avgörande heatet avgörande heatet var Jimmy Nilsen och Jason Crump helt oslagbara. Peter Karlsson och Bjarne Pedersen kunde bara se på.

Sommarens stora publikmatch blev mötet med Masarna då publikrekordet rök. 3113 pers var en av de högsta siffrorna sedan det glada femtiotalet!

På hösten värvades Brian Andersen från Filbyterna och Kim Jansson frän Korparna. Brian var f d storstjärna och Kim en lovande junior. Joonas lämnade dock skutan och sökte lyckan i Hallstavik.

2001 innebar första allvarliga motgången för Kaparna sedan återkomsten till Eliten. Laget harvade i botten efter att Peter Karlsson fått en svår skada i England.

Kenneth Nyström gjorde ännu en comeback och efter sju sorger och åtta bedrövelser blev det Bysarna som föll ur.

2002 återvände Kylmäkorpi från exilen i Rospiggarna. Jarek Hampel fick äntligen köra en hel säsong i Sverige och Kim blev etablerad i eliten. Kaparna var åter i topp.

Piggarn a vann serien och Kaparna och Masarna fick göra upp om en plats i finalen som Kaparna säkrade efter en mycket jämn duell. Väl där var man hjälplösa mot lagmaskinen Rospiggarna. På Arendal blev det förlust med 39-57 inför 5940 personer och bortamatchen blev rena transportsträckan för Hallstavikslaget.

2003 kom Ryan Sullivan tillbaks till staden när Piggarna vann så mycket 2002 att man inte fick plats med laget under snittaket året efter. Grzegorz Walasek värvades så från Lejonen och Joonas tog klivet upp till världstoppen. Nu var Kaparna kompletta.

Smederna vann serien och än en gång slogs Kaparna och Masarna i semin. Det blev en repris på föregående år, efter jämna matcher var Kaparna final.

Märkligt nog valde Smederna att börja borta. Troligen ville man säkra guldet inför sin hemmapublik. Alla "experter" var ju eniga - inget lag hade nån chans mot Eskilstunas stolthet! Men Kaparna vann i Göteborg och hade 6 poängs överläge inför returen. Experterna ansåg i alla fall att det mest var en formalitet för Smederna att hämta guldet. Men Kaparna tog tag i matchen från början och ju mer pressat smedlaget blev desto mer föll man ihop. Till slut stod Kaparna där som segrare. Första guldet j på nästan tjugo år!

Hösten 2003 blev det klart att Peter skulle flytta till Målilla.

Luckan fylldes 2004 av Rafal Kurmanski, Tomasz Gapinski och Chris Harris. Laget började se ut som förr, med relativt smal topp men mycket jämt därunder. Trots Kurmanskis tragiska död i maj blev Kaparna ett topplag.

Masarna valde Kaparna i semi trots alla tidigare förluster. Det visade sig vara ett riktigt beslut. Dessutom lyckades Rickardsson putsa sitt fantastiska banrekord med ännu några tiondelar. När så VMS Elit vann finalen blev Kaparna utan medalj för första gången på flera år!