1952

Första året i högsta serien

Första året i högsta serien blev kämpigt för Kaparna. GEMA-Kjell kom tillbaka från Filbyterna och Allan "Poppe" Nilsson värvades från div II-laget Hyllingarna (som detta året bytt namn till Stenbockarna). Laget delade 6-platsen med Dackarna. Bakom sig hade de bara Vikingarna som inte lyckades ta en enda poäng.

Eric Jacobsson var lagledare. Det var hans första år i den positionen. "Blondie" Peterson övertog tävlingsledarrollen från Georg Arvidson detta år.

Lagbild på Kaparna 17/5-52.

Stående: Allan "Poppe" Nilsson, Harald Eineskog, Rune "Munk-Rune" Gustafsson, Rune Claesson, Lennart Arnham och Bengt "Dacke-Bengt" Nilsson. Bakom dem lagledaren Eric Jacobsson.

Sittande: "GEMA-Kjell" Karlsson och Göran "Sala" Norlén.

6 april mötte Kaparna Amager Speedway på deras hemmabana i Amager. Kaparna ställde upp med ordinarie lag så när som på "Poppe". Det blev en komfortabel seger med 55 - 29, som borde stärkt självförtroendet på grabbarna.

Kaparna körde också en lagmatch i Köpenhamn mot ett kombinerat danskt lag veckan efter, 14 april. Det blev klar seger även då med 45 - 27 i en 14 heats match. Danskarnas stjärna Kiehn Bertelsen tog full pott, men övriga danskar höll inte måttet. I Kaparna utgjorde "GEMA-Kjell" och "Poppe" att mycket starkt par. De tog 3 femettor av 4 möjliga. Det var bara Kiehn Bertelsen som rådde på dem.

En lagmatch mot Oslo på Daelenengen i augusti blev en tuff erfarenhet för Kaparförarna. Vi fick ordentligt på tafsen. 22 - 60 var inget annat än rejäl utklassning.

I kval till SM på Sävedalen plockade GEMA-Kjell 12 poäng som delad 2:a med Harry Lindgren Indianerna. Bosse Andersson, Getingarna, vann på fulla 15 poäng. Sammanlagt på de två kvaltävlingarna fick Kjell ihop 24 poäng. På det var han trea. I finalen gick det bättre för "Dacke-Bengt", som placerade sig som 6:a på 9 poäng. Kjell lyckades inte så bra. Han tog 4 poäng och blev 13 man.
1952 var det premiär för svenska lag i England. Träningsläger och vänskapsmatcher stod på programmet. Resultaten i matcherna skiftade!

Jack Young upprepade förra årets seger i VM. Han blev den förste som tog två titlar. Han gjorde det dessutom två år i rad. Fred Williams, 1950 års mästare, kom tillbaka på pallen före Bob Oakley.

Dan Forsberg blev förste svensk i en VM-final. Det var en överraskning att han skulle hinna före "Varg-Olle". Dan hade kört i Birmingham i England och gjort succé där. Då sista heatet återstod, låg "Danny", som han kallades i England på medaljplats. Tyvärr vurpade han i sitt sista heat och fick nöja sig med en femteplats. En så fenomenal placering av en VM-debutant att det väckte uppseende i hela den delen av världen där man idkade motorsport.

Det kördes sk Test matches mot norska och danska landslag. Sverige behövde inte toppa lagen för att lätt vinna. I Borås deltog såväl GEMA-Kjell som Harald Eineskog. Kjell tog 10 poäng och Harald 2.

DIVISION I

GETINGARNA 23
SMEDERNA 21
INDIANERNA 18
VARGARNA 16
FILBYTERNA 14
KAPARNA 10
DACKARNA 10
VIKINGARNA 0

 

FÖRARE M P P/M
KJELL CARLSSON 14 156 11,1
ALLAN NILSSON 12 119 9,9
GÖRAN NORLÉN 13 101 7,8
BENGT NILSSON 14 98 7,0
HARALD EINESKOG 12 90 7,5
RUNE GUSTAFSSON 11 72 6,5
LENNART ARNHAM 14 55 3,9
RUNE CLAESSON 8 28 3,5
HÅKAN JANSSON 2 0 0,0

Enligt Kaparnas maratontabell körde Frank Karlsson en match och tog 1 poäng. Så här såg stackars Frank ut, som inte kom med i den officiella tabellen.

Slottskogsvallen

14/10 mötte Kaparna Bristol ("Bulldogs) på Slottskogsvallen. Resultatet 39 - 43 var hedrande mot så starkt motstånd. I Bristols lag körde bl. a. Jack Mountford. "GEMA-Kjell" tappade bara en pinne liksom Mountford. "Dacke-Bengt" och "Sala" knep 9 respektive 8 poäng.

Ett förstärkt Kaparna mötte Birmingham på Slottskogsvallen en kväll i slutet på oktober. Birmingham var ett ganska starkt lag i högsta serien. Kaparna stod emot bra och förlorade enbart med 39 - 45. Kjell Carlsson körde som alltid starkt på Slottskogsvallen och var bäst i laget med 10 poäng. "Varg-Olle" och "Sala" tog 7 och "Stickan" Pramberg 6.  Dan Forsberg hörde till Birmingham där han gjort stor succé under året. Han tog 11 poäng.

En knorr på kvällens match var att Allan Johansson och Martin Ljung fick köra några varv. Dock slutade det med en vurpa.

Från vänster: Harald Eineskog, "Varg-Olle" Nygren, Stig Pramberg, Göran "Sala" Norlén, "GEMA-Kjell" Karlsson och i bakgrunden Eric Jacobsson (lagledare)

Knästående: Bengt "Dacke-Bengt" Nilsson, Rune Claesson och Allan "Poppe" Nilsson.

Sista matchen för året (29/10) var en stadsmatch mot Oslo, som kom med ett något reservbetonat lag. Det blev utklassning med 58 - 24. "GEMA-Kjell" tog fullt förstås! "Dacke-Bengt" 10, "Sala" och Rune Claesson 9 och "Poppe" 7.

Det kördes även isracingtävlingar på Vallen. En sådan gick av stapeln 15 februari. Tyvärr har jag inte resultat från den tävlingen med idel svenskar. Där deltog t ex "Ragge" Friberg, "Sala" och Stellan Strandh (Borås). Rune Claesson och Harald Eineskog var reserver. Rune fick köra några heat.

 

VÄRLDSMÄSTARE:

INDIVIDUELLT

1. JACK YOUNG, Australien

2. FRED WILLIAMS, Wales

3. BOB OAKLEY, England

VM-medaljörerna: Bob Oakley, England (3), Fred Williams, Wales (2) och Jack Parker, Australien (1)

SVENSKA MÄSTARE:

LAG GETINGARNA, Stockholm
INDIVIDUELLT

1. GÖTE OLSSON, Indianerna

2. SUNE KARLSSON, Getingarna

3. BERT LINDARW, Smederna

Dan Forsberg blev Sveriges förste VM-finalist. Han slutade på en överraskande och mycket hedrande 6:e plats. Det hade blivit ännu bättre om han inte blivit utträngd i sitt sista heat med ett fall som följd.