1951
Året började med ett träningsläger för Kaparna i England. Med på resan var hela laget förutom Göran "Sala" Norlén, som fortfarande inte hade debuterat i tävlingssammanhang. Syftet med resan var att lära sig den "engelska stilen". Englandsbesöket finansierades till stor del med vinsten från Vallen-galan hösten 1950. På vårträningen hemma på Sävedalen, som noga följdes av tidningarna i Göteborg, hade "Sala" redan visat framfötterna och ansågs vara den som bäst hade lärt sig den nya stilen! Kaparna körde i Division II Västra, som var serien under den högsta. Första matchen var den fruktade bortamatchen mot Kanonerna i Karlskoga. Förlusten stannade vid 38-70. Men man var inte speciellt nedslagna trots nederlaget utan såg framåt med tillförsikt. Det skulle visa sig att Kanonerna inte skulle förlora en enda av sina hemma-matcher. Nu väntade hemmamötet med Saxarna, med f.d. kaparen Billy Andersson i laget. Pressen hade nu ökat på laget och man ansåg att en seger var ett måste om planerna på avancemang skulle uppnås. Saxarna kämpades ned med 71-37. Redan här kunde man skymta en stor talang, "Sala" Norlén, som visserligen hade stora problem med kurvtagningen men som ändå lyckades ta 2 poäng i sin tävlingsdebut. Även Lennart Arnham, som hade kört i A-laget redan 1950, visade att han hade utvecklats mycket sedan förra säsongen och körde ihop 10 poäng. Saxarna var mycket missnöjda med banan och lovade att ta revansch i Borås! Bortamötet mot Saxarna slutade med vinst trots en viss oro för Borås-banans startplatta före matchen. Att starta på startplatta i stället för på kolstybb var något man hade tränat på under Englandsvistelsen så laget väl förberett. Trots oron slutade matchen med Kaparseger. |
|
Redan så här tidigt på säsongen, i slutet av maj, diskuterades vilka förstärkningar som skulle göras inför återkomsten i högsta serien, bl.a. ansågs "Gema-Kjell" som självskriven!!! I en av Göteborgs dagstidningar gick att läsa ang. återkomsten till division 1, "väl komna så långt väntar en fin förstärkning - Kjell Carlsson, landslagsman och en av Allsvenskans bästa poängplockare lär inte svika sin hemstad under sådana omständigheter". I hemmamatchen mot Falkarna gjorde "Sala" Norlén sitt definitiva genombrott och tog 10 poäng. "Sala" körde i par med Sven-Erik Robertsson och paret körde ihop 5 stycken 5-1:or av 6 möjliga!!! Segern över Falkarna skrevs till 84-24. Nu följde bortamatchen mot Solkatterna och precis som förutspått så vann man en lätt seger. Svåraste motståndaren var Per "Flax" Hollander som körde fullt med 18 poäng på 6 heat för Solkatterna. Med detta blev "Flax" högintressant för Kaparnas lagbygge inför 52 års säsong! "Flax" hade blivit lovad ett nytt bakdäck (!) om han tog fullt mot Kaparna. Hyllingarna var ett svårslaget lag på hemmabanan och det var med viss respekt som Kaparna tog sig an Skåne-laget. Matchen blev mycket spännande och slutade med kaparseger med 58-47. I Hyllingarna körde Allan "Poppe" Nilsson. "Poppe" som var en stabil poängplockare och på klar uppgång värvades senare över till Kaparna.
Nu följde hemma-mötet med Kanonerna. Tyvärr bestod Karlskoga-laget endast av 3
förare av klass. Kaparsegern slutade med 64,5 - 42,5. Det var inte helt ovanligt att ett
heat dömdes oavgjort på denna tiden. Största besvikelsen för dagen var den inställda
hjälmmatchen mellan Ragge Friberg och
Harald Eineskog. Domaren, som tyckte att det
var för mörkt, vägrade låta förarna köra, samtidigt som publiken buade för fullt. |
|
Årets sista bortamatch, mot Falkarna, gick av stapeln i slutet av augusti. Falkarna var ett typiskt hemma-lag som i stort sett vann alla sina hemma-matcher. Laget innehöll sådana storheter som P.T. Svensson och Olle Andersson. Resultat blev 59-48 i Falköpingslagets favör och den så givna platsen i Allsvenskan var plötsligt inte så given längre. Dessbättre hade Kaparna 2 hemma-matcher kvar. 1 timma före start i den näst sista hemma-matchen för säsongen drog ett riktigt skyfall över Sävedalen och banan var lerigare än någonsin. Motståndare var Solkatterna som var seriens stryklag. Kaparsegern var given på förhand tycktes det. I samband med denna match gjorde Harald Eineskog och Ragge Friberg upp om Göteborgshjälmen. Eineskog slog Ragge i 2 raka heat och övertog hjälmen. Kaparna slog till slut Solkatterna ganska enkelt med 62-44. Nu var det bara det sista hindret på vägen mot Allsvenskan som återstod, Hyllingarna på Sävedalen. Enligt alla förhandstips så skulle Kaparna vinna stort. Men trots detta var anspänningen före match mycket stor. Banan var i dåligt skick efter mycket regnande och jämfördes av vissa med en motocross bana. Matchens överraskning blev Rune Claesson som tycktes köra bättre ju sämre underlaget blev. Segersiffrorna blev 74-34. Spekulationerna om eventuella nyförvärv var nu i full gång. Både Per Hollander från Solkatterna och "Gema-Kjell" från Filbyterna ansågs som givna, men den stora frågan var om detta skulle räcka. Många tvivlade och ville att man skulle värva ytterligare minst 1 förare av allsvensk klass. |
Trots strulet vid 1950 års tävling på Slottsskogsvallen, då Belle Vue inte kunde komma till match, så planerades en fortsättning på Vallengalorna. Första tävlingen för året på Vallen skulle bli ett förstärkt Kaparna mot engelska Birmingham. Det engelska laget var på turné i Sverige. Man hade bland andra mött Filbyterna och Smederna och fått stryk. Kaparna hade förstärkt med Filbyternas "Gema-Kjell" Carlsson, Linus Eriksson och Torsten Karlsson, dessutom gjorde Per Hollander sin debut i Kaparvästen. Birmingham som hade fått en del stryk under sin turné passade på att förstärka sitt lag med 51 års VM-tvåa Wally Green inför mötet med Kaparna. Det förstärkta Kaparlaget blev frånåkta enligt konstens alla regler inför 10 242 personer. Birmingham tog hand om alla heatsegrar utom en (1). Bästa poängplockare i Kaparlaget blev Torsten Karlsson, "Sala" Norlén och Rune Claesson som vardera fick ihop 5 poäng. I scratchtävlingen som följde överraskade "Sala" många genom att ta sig till finalen. Alan Hunt blev dock för svår och vann scratchfinalen överlägset. |
|
Årets andra Vallen-gala blev mötet med Oslo. Även i denna match förstärkte "Gema-Kjell" och Per Hollander Kaparna. Oslo-lagets stora stjärna var Leif "Basse" Hveem. "Basse" sänkte banrekordet med 1.6 sekunder. För övrigt var det norska laget väl tunt. Matchen blev dock väldigt spännande och slutade 44-39 till Kaparna. Det mest uppseendeväckande under kvällen var att mannen som skötte kanonen, som fyrades av vid varje heats målgång, råkade skjuta ett varv för tidigt vid ett tillfälle. Typiskt nog så var det ett heat som leddes av Rune Claesson före "Basse" följden blev att Rune gjorde segertecken och stannade medan norrmannen fortsatte mot heatsegern. Publiken uppgick denna gång till drygt 8000 åskådare. Inte heller under 51 års säsong hade någon av Kapar-förarna några framskjutna placeringar i SM. Däremot så kördes en av championronderna i Göteborg. Vinnare på Sävedalen blev Sune Karlsson och Helge Brinkeback före Bert Lindarw inför närmare 8000 personer. Lagledare var Sigurd "Blondie" Peterson och tävlingsledare Georg Arvidson. |
Division II Västra |
||||||
Lag |
M | V | O | F | Kvot | Poäng |
Kaparna, Göteborg | 10 | 8 | 0 | 2 | +183 | 16 |
Kanonerna, Karlskoga | 10 | 6 | 0 | 4 | +136 | 12 |
Falkarna, Falköping | 10 | 6 | 0 | 4 | +60 | 12 |
Saxarna, Borås | 10 | 5 | 0 | 5 | -21 | 10 |
Hyllingarna, Hyllinge | 10 | 4 | 0 | 6 | -85 | 8 |
Solkatterna, Karlstad | 10 | 1 | 0 | 9 | -272 | 2 |
Datum | Hemmalag - Bortalag |
Resultat | Bana |
4 maj | Kanonerna - Kaparna |
70 - 38 | Gelleråsen, Karlskoga |
11 maj | Kaparna - Saxarna |
71 - 37 | Sävedalen |
20 maj | Saxarna - Kaparna |
47 - 59 | Rydabanan, Borås |
27 maj | Kaparna - Falkarna |
84 - 24 | Sävedalen |
27 juni | Solkatterna - Kaparna |
40 - 68 | Färjestad, Karlstad |
5 aug | Hyllingarna - Kaparna |
47 - 58 | Hyllinge Motorstadion |
10 aug | Kaparna - Kanonerna |
64.5 - 42.5 | Sävedalen |
25 aug | Falkarna - Kaparna |
59 - 48 | Falköpings Motorstadion |
16 sep | Kaparna - Solkatterna |
62 - 44 | Sävedalen |
6 okt | Kaparna - Hyllingarna |
74 - 34 | Sävedalen |
Individuell statistik, Division II Västra |
||||||
Namn | Matcher | Heat | Poäng | Bonus | Snitt ex bonus | Snitt ink bonus |
Harald Eineskog | 10 | - | 139 | - | 13.90 p/m | - |
Rune Claesson | 10 | - | 114 | - | 11.40 p/m | - |
Ragnar Friberg | 10 | - | 112 | - | 11.20 p/m | - |
Lennart Arnham | 10 | - | 102 | - | 10.20 p/m | - |
Sven-Erik Robertsson | 9 | - | 75.5 | - | 8.39 p/m | - |
Göran Norlén | 9 | - | 73 | - | 8.11 p/m | - |
Raymond Hellbourn | 3 | - | 7 | - | 2.33 p/m | - |
Nils Malmqvist | 4 | - | 3 | - | 0.75 p/m | - |
Åke Ahlqvist | 1 | - | 1 | - | 1.00 p/m | - |
Ingemar Ekman | 1 | - | 0 | - | 0.00 p/m | - |
Infarten till banan i Sävedalen
INDIVIDUELLT |
1. JACK YOUNG, Australien 2. SPLIT WATERMAN, England 3. JACK BIGGS, Australien |
|
VM-medaljörerna: Jack Biggs, Australien (3), Jack Young, Australien (1), Split Waterman, England (2) |
LAG |
VARGARNA |
INDIVIDUELLT |
1. HELGE BRINKEBACK 2. GÖTE OLSSON 3. SUNE KARLSSON |